- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
260

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gravör vid myntet; han dog 1780. Likaså Fehrmans
lärjunge G. Ljungbergen hvilken 1773 blef professor
vid konstakademien och afled 1787. En af Sveriges
flitigaste gravörer, mest utmärkt under den första
perioden af sin verksamhet, var J. Gillberg (död 1793).

I allmänhet föll gravörkonsten småningom ned från
den konstnärlighetshöjd, dit den af Hedlinger lyfts.

Larchevesque, hvilken på visst sätt gaf
uppslaget till en svensk bildhuggarekonst, var icke sjelf
någon konstnär af första ordningen. Han hade 1755
genom Ulrik Seheffer, som då var minister vid franska
hofvet, blifvit inkallad till Sverige och fick anställning
som h of bildhuggare; i Sverige qvarstannade lian till
sin död (1778). Anande en högre uppfattning af
konsten, uträttade han kanske mest som lärmästare
för Sergel, hvilken biträdde honom vid utförandet af
de båda Gustavernas bildstoder och medföljde på hans
resa till Paris 1758.

Sergels föregående öden och konstnärsutveckling
till år 1771 äro (45, 208—10) af Fryxell utförligt
omtalade. I Kom, dit han 1767 begifvit sig,
qvar-dröjde han länge. Den aning han förut fått om den
franska konstsmakens onaturlighet och urartning
uppgick här för honom till klar visshet. Om han än ej
personligen lärt känna Winckelmann, blef dock dennes
uppfattning för honom bestämmande, och han blef en
af de förste, banbrytame för tillämpningen, af
densamma genom nära anslutning till den fornklassiska
antiken. Men han gick ännu längre: han ville på
denna väg komma till en mera sann och trogen
uppfattning af naturen och därifrån till återgifvande af
det högre ideala själslif, som inom densamma
uppenbarar sig; han blef sålunda en i antikens former
idealiserande konstnär. Snart fick han ett berömdt namn
och utförde en mängd konstverk, vanligen föreställande
gestalter ur den antika gudaläran. Sitt rykte
grundade han med sin »liggande faun», hvaraf ett exem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free