- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
276

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af Kristian I ej torde hafva varit till behag för
konungahuset, som ledde sina anor frän denne konung.

Under andra förhållanden hade måhända Jonas
Hallenberg, trots sitt breda, ibland tröttande
framställningssätt, kunnat utveckla sig till Sveriges förnämste
häfdatecknare ; att han därtill egde de bästa
förutsättningar, visas i alla fall af hvad han uträttat, innan
han missmodig nedlade historieskrifningens penna.
Bondson från Hallaryd i Småland, afgick han (1771)
vid 23 års ålder från Yexiö gymnasium till Upsala
universitet samt blef 1776 därstädes magister. Till
den några år därefter lediga professionen i historia
ansågs han genom sina kunskapers öfver]ägsenhet
sjelfskrifven, men Fant, hvars smidiga hofmannaväsen
var mer till behag än Hallenbergs sträfva
rättframhet, blef föredragen. Uppfyld af harm, öfvergaf då
Hallenberg universitetet och ingick 1781 vid riksarkivet
och kongl. biblioteket. Följande år började han utgifva
sitt föftjenstfulla arbete öfver reformationstidehvarfvets
allmänna historia. Sedan han 1784 blifvit utnämnd
till rikshistoriograf, började han förberedelserna till ett
omfattande verk öfver Gustaf II Adolfs historia. Första
delen utkom 1790, och utgifvandet fortfor under de
påföljande åren. Men äfven här visade sig stilen
tyngre, grundligheten digrare och samvetsgrannheten
mer omutlig, än rådande smak och tänkesätt kunde
förlika sig med.

Den mest gynnade, men därför icke mest
för-tjenstfulle historikern var E. M. Fant, hvilken vid
tillsättandet af den historiska professionen i Upsala
föredrogs framför Hallenberg. Han egde mycken
beläsenhet och detaljkännedom, men var i skarpsinne
och historisk blick sin medtäflare vida underlägsen.
Alven han sysselsatte sig en tid med Gustaf II Adolfs
historia och utgaf (1784) ett utkast till densamma.
Sin mesta förtjenst har han inlagt genom verksamt
bidrag till vära historiska fornurkunders och doku-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free