- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
285

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att reformera befordringsväsendet gick emellertid
ej lätt för sig. De grundsatser, som i verkligheten
tillämpades, angåfvos af Schröderheim, då Kalmar stift
blef ledigt (1789), i bref till konuugeu- sålunda:
»Under min förvaltningstid nyttjade jag vid alla
sådana händelser första tillfålle att begära Ers Maj:ts
order om valen. Biskop Vallqvists frånvaro har nu
hindrat honom att göra detsamma. Emellertid är
förslaget godt. Dahlerus är en redlig och from man,
ganska välsinnad undersåte. Vallenstråle har den
nåden att vara känd. Han är glad, vällustig, alltid
behöfvande, äregirig, med ett ord en skicklig biskop
i mitt sinne. Han är visserligen äfven välsinnad i
sin politik och kanske mest ortodox där.» Den på
så egendomliga skäl rekommenderade Vallenstråle
blef af konungen till biskop utnämnd. Om Vallqvist
sjelf yttrade sig Schröderheim, betecknande nog, i
samma bref: »Jag är likväl trankilare nu än förr;
ty biskopen i Vexiö har vyer, som gå utom ståndets
krets, är för slug att blifva ifrare, för vällustig att
blifva Tartuffe och för litet prest att icke lemna
ståndet åt vår Herre, om ståndets förmåner hindra,
hans enskilda.»

Som nådevedermälen eller partibelöningar gåfvos
i olaga ordning åt kyrkans gynnade prelater stora
enskilda förmåner, hvilka de ej voro sena att begära
och mottaga. Vingård fick som prebenden efter hand
fyra stora pastorat, innefattande ej mindre än 11
kyrkosöcknar, och ändå sökte han att få ännu ett
femte. Biskop Schröderheim fick utom sin
biskops-lön uppbära inkomsterna af nio församlingar. På liknande
eller annat sätt tillgodosågs äfven Lindblom. För
beredandet af sådana förmåner sköflades den under en
föregående tid samlade lappska ecklesiastikfonden. Ur
den erhöll biskop v. Troil (1785) 400 rdr »såsom
ersättning för den minskning, som han uti sina
inkomster vid biskopsämbetet hittills måst vidkännas».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free