- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
290

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frihetstiden inträngt och i hemlighet vunnit mänga
anhängare, äfven bland presterskapet, om än detta i
det offentliga med all makt uppträdde mot densamma.
Under Gustaf III:s regering höll den däremot
obe-liindrad sitt intåg och mottogs med samkänsla i de
högsta kretsarne. De af konungen gynnade och
befordrade prelaterna, ej minst biskoparne, tillhörde i
allmänhet, denna riktning, då de ej voro rent af
fritänkare. Biskoparne Lindblom och Vingård voro fallt
genomträngda af neologiens anda, medan v. Troil och
Vallqvist af praktiskt kyrklig hänsyn sökte hålla sig
i någon mån försigtigt afvärjande mot densamma.
Mönsterpredikanten Lehnberg förbiommerade åtminstone
sin vältalighet så väl, att neolöger och fritänkare
fåg-nade sig däråt nästan mera än de kyrkligt renlärige.

Neologiens förkunnare uppträdde ej öppet mot de
lutherska troslärorna, men vidrörde dem endast i
sväf-vande, förblommerade uttryck och sökte gerna förtunna
dem till öfverensstämmelse med »den naturliga
religionen». I sådan riktning bortförklarades eller
ora-tyddes det öfvernaturliga, som man ej kunde alldeles
förtiga. Helst höll man sig till sedeläran; »dygden»
och den allmänna människokärlekens utöfning blef-vo
de ämnen, omkring hvilka predikan helst rörde sig;
Kristus framhölls uteslutande som mänsklighetens
högsta dygdemönster. Äfven tillämpad naturkunnighet
samt riktningen åt det borgerligt och ekonomiskt
nyttiga gjorde sig i predikan gällande. Att mycket godt
och för lifvet fruktbärande uträttades äfven med detta
lärosätt, må ej förnekas, men icke tillfredsstäldes däraf
det djupare religiösa sinnet.

SEKTVÄSENDET.

Då det religiösa sinnet ej fann sig tillfredsstäldt
af den statskyrkliga själavården, hängaf det sig så
mycket ifrigare åt sekt väsendet, och en till svärmeri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free