- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
307

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den nya tidens »flärd» efter hand äfven där inträdde.
Pennalismen ocli de enkla, ordningsstränga skolsederna,
sådana samme Ödman skildrat dem, bibehöllo sig i det
hela oförändrade, om än smärre i det hela oskyldiga
yttringar af tidehvarfvets lyxbegär märktes och
beif-rades. Äfven i de välmående borgarhusen höll man
strängt på gamla vanor och seder. Godsegare af den
gamla stammen, sådana som Per Tham på Dagsnäs,
funnos ännu här och där.

Ämbetsmännens dryghet och otillgänglighet
medförde ofta otrefnad, då man måste hafva med dem att
göra; det var vanligt på den tiden, att de i sin
tjenst-göring förhöllo sig barskt, snäsigt och rytande.
Allmänt klagade de resande öfver gästgifvargårdarnes
och värdshusens dåliga beskaffenhet. Den hos folket
öfverhandtagande dryckenskapen gaf äfven ett vidrigt
intryck. »Jag har», skref en resande, »på en månad
i Sverige sett fler druckna personer, än jag i hela
Österrike såg under femton månader.» Krogar, oftast
af uslaste art, funnos också öfverallt, i städernas
gränder, längs landsvägarne, ja äfven vid kyrkorna. Det
lif, som där fördes, var för det mesta skränande,
vildsint och oregerligt. »När svenskarne fröjda sig, göra
de det högljudt», skref en resande.

Trots den skadliga inverkan af dryckenskapen
bibehöll sig emellertid hos allmogen en ännu i
betydlig mån oförderfvad lifskraft och ett godt skaplynne,
som af utländska resande enstämmigt lofordades. »Det
svenska bondeståndet är det höfligaste jag någonsin
sett», förklarade en af dem.

Bondeståndet fasthöll ännu vid sitt gammaldags
lefnadssätt och sina fåderneärfda seder.
Bondgårdar-nes fornåldriga, för särskilda orter egendomliga
byggnadssätt höll sig i allmänhet oförändradt qvar. I Skåne
och Halland voro alla gårdens byggnader hopträngda
i sammanhängande fyrkant omkring en oftast stenlagd
gårdsplan samt regelbundet täckta med halm. Ehren-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free