- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
311

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fordras för att tjona ett politiskt parti, utan endast
den smidiga tjenstvillighet, som kunde vara den
regerande personen eller hans gunstlingar till behag.
Sällskapstalang, skådespelarskickligbet, fint smicker,
in-ställsamt fjäsk och rymligt? samvete ledde säkrast till
fortkomst. I förening med sådant kunde arbete och
duglighet tränga sig fram; annars fingo de för det
mesta stå tillbaka. Svekfull karaktärslöshet, krypande
hyckleri och hållningslös lättvindighet utbredde sig
som frodigt ogräs. Själsförnedringen gick i bredd
därmed: för att vinna den mäktige herrens förord
försmådde man ej att ställa sig in med hans betjening,
för att göra honom till lags skydde man ej att svika
sin bäste vän. Den jägtände kapplöpningen om gunstens
förmåner uppväckte hos de täflande inbördes hat och
af-und. Sålunda rådde mellan Gustaf III:s hofmän och
gunstlingar ständigt en ömsesidig, af konungen sjelf slugt
underhållen ovänskap, än uppenbart utbrytande, än
dold under skenet af falsk vänlighet, och den, som
kommit högt i gunst, sträfvade alltjämt att nedsätta
eller undantränga en hvar, i hvilken han fruktade en
medtäflare. Hos den, som stigit högst och hade sin
ställning tryggad, utvecklade sig ett skrytsamt,
förolämpande öfvermod.

Så illa stod det dock ej till, att icke äfven
under detta system verkade personer med karaktär,
duglighet och redlig vilja. Ett lysande exempel härpå
var riksdrotsen Karl Axel Wachtmeister, hvars lugna,
städse rättrådiga uppförande erinrar om den romerske
häfdatecknaren Taciti ord: »Det finnes mellan
brådstupande trots och lågt kryperi en medelväg, fri från
tadel och faror.» Liljencrants, ehuru en sjelfständig
karaktär, bibehöll sig dock länge genom sin
oumbärlighet. Toll begagnade skickligt de gängse
lycksökeri-konsterna för att komma sig upp, men var på samma
gång en af tidehvarfvets dugligaste män och — hvad
ännu sällsyntare var — otillgänglig mot förvärfsbegä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free