- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 5. Innehållande Karl IX /
12

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■våra ord j må komma hit och sjelfva se sanningen. Vi
tacka väl för storkanslerens anbud; men det vore oss ett
tvetydigt vittnesbörd, om vi inför vår egen öfverhet
nödgades åberopa fienden. Så länge de båda vännerna
stannade qvar i lägret vid Wolmar, åtnjöto de en hedrande
och vänskapsfull behandling af polska adeln, som
högaktade deras tapperhet. Man skyndade till och med att som
vängåfvor le ra na dem dyrbara vinterkläder, emedan deras
egna förråder voro dels utslitne, dels qvarlemnade vid
svenska hufvudhfiren. De tillbragte julen i Riga och
fördes sedan åt Littauen. Under hela resan blefvo de bemötta
med lika aktning och gästfrihet; men detta tog ett
snöpligt slut vid ankomsten till Wilna, der konungen uppehöll
sig. Flere hundrade polska adelsmän voro samlade på
slottet, då fångarna uppfördes till stora kungssalen, der
konungen satt, omgifven af sitt råd. De la Gardie och
Gyllenhielm ville stiga fram och med knäfall bedja om
nådigt fängelse. De tillbakavistes och öfverantvardades åt
marskalken Wiesiolofsky, hvilken höll dem ganska strängt.
Hvad de oundgängeligen behöfde, lemnades och det utan
brist; men på alla öfriga friheter och serdeles på
hedersbetygelser var det alldeles slut. Man erböd De la Gardie
att straxt blifva utvexlad. Gyllenhielm rådde honom
mottaga anbudet; men De la Gardie vägrade, och stannade’
qvar bos sin fängslade vän.

Uti Wilna blef Gyllenhielm en gång uppkallad till
Sigismund. Denne satt vid ett bord, och hade framför
sig ett skrifvet papper, hvarur han framställde sina
frågor. Bland annat sporde han: Tror du, att också infallet
i Liffland är företaget mig till gagn och godo, som
hertigen säger om allt, hvad han gör. Gyllenhielm svarade
med vidlyftiga ursäkter och sade slutligen: Jag hafverofta
varit med hertigen och hans furstinna i qnrum, då han
icke beköft skrymta, och har då hört honom förbanna dem /
som stiftat oenigheten mellan honom och eders majestät.
Sigismund sade: Ja! nog har hertigen många gånger
försvurit sig i djefvulens våld. Gud gifve, han icke kommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/5/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free