Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitelet. Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt, och med dessa ord störtade han midt uti svenska
hoparne. Om några ögonblick blef han nedhuggen och
likaledes Frans Rantzow jemnte flere andra ädlingar.
Danskarna kastade sig på flykten; svenskarna följde i
hamn och häl. Vid Frägnareds gärde fastnade konung
Kristians häst i ett moras. De öfriga danskarna voro
redan förut, svenskarna kommo i sporrsträck efter, och
död eller fångenskap sväfvade öfver hans hufvud. Då
ilade Kristian Barnekou förbi, såg konungens fara och
lemnade honom sin häst; hvarpå Kristian flydde och
Barnekou blef nedhuggen. Den inbrytande natten räddade
danskarna från ett fullkomligt nederlag. Om dagen
räckt ett par timmar längre, sade hertig Johan, så hade
mina ögon fått se sin lust på Sverges fiender.
Tvåhundra femtio eller trehundra danskar hade emedlertid
måst bita i gräset.
En stor rostfläckig sten på Frägnareds gärde bär
ännu namnet af Kristian Barnekous sten. Det var der,
säger folket, som Barnekou blef dödad af svenskarna.
Det är fläckarna af hans trofasta blod, som aldrig kunnat
från stenen utplånas.
Elfsborgs fall. Fästningen Elfsborg beherrskade
utloppet af Göta elf samt försvarade det nyss anlaggda
Göteborg, hvilken stad med sin uppblomstrande handel städse
var danskarna en nagel i ögat. Kristian ville iakttaga
tillfället, att om möjligt förstöra både stad och fästning,
och tågade dit med en ansenlig styrka, dels till lands,
dels till sjös. Olof Stråle förde befälet på Elfsborg, och
hade nyligen vidtagit så betydliga förbättringar på
fästningsverken, att han förklarade sig icke mer behöfva frukta
någon fiende. Men vid ryktet om danska härens annalkande
började han skrifva klagande bref till konungen
och begärde än att blifva entledigad, än att erhålla
förstärkning; tilläggande, att han icke trodde sig om att
kunna bibehålla fästet. Gustaf Adolf uppmanade honom
att, som en tapper och behjertad svensk, försvara en för
fäderneslandet så angelägen plats. Konungen lofvade att
snart i egen person komma till undsättning. Emedlertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
