Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitelet. Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derpå hade danskarna från alla håll ryckt närmare. Icke
destomindre begaf sig Hammarsköld en half mil från
fästningen och började skärmytsla med fienden. Soldaterna
satte han i midten, allmogen på flyglarna. I början hade
han någon fördel, men snart kommo bönderna i oordning.
Hela hären kringrändes af den öfverlägsna fienden, och
Hammarsköld såg sig afskuren från slottet. Då gjorde
han i spetsen för soldaterna ett förtvifladt anfall, och
lyckades att slå sig igenom. Nu börjades en ganska häftig
belägring. Uti elfva dagar kastade danskarna oupphörligt
kulor och fyrbollar mot fästningen. Hammarsköld hade
hos sig fyra kompanier soldater; men hans kanoner voro
så små, att de icke kunde göra danskarna någon
betydlig afbräck. Efter några dagars skjutande började derföre
bröstvärn och rundelar att störta ned, och ehuru
svenskarna ifrigt bemödade sig att med nya, från inre sidan
uppkastade vallar fylla öppningarna, var det dock
förgäfves, ty det ena stycket af muren störtade i grafven
efter det andra, och danskarna började redan laga sig till
stormning. Besättningen föreställde då, att Hammarsköld
heldre borde bespara sitt och de sinas lif till
fäderneslandets framtida tjenst, än genom ett onyttigt motstånd
förspilla både folk och fäste. Man erböd dagtingan; men
danskarna fordrade: att Hammarsköld först och främst
skulle utlemnas, sedan ville de öfverlägga om det öfriga.
Detta förslag väckte besättningens harm. Förr, ropade
de, skola vi dö; förr skola vi af fienden nedsablas eller
sjelfve anlända kruttornet, än öfvergifva vår anförare.
Rantzow vågade ej drifva saken längre mot en sålunda
sinnad besättning, utan gaf dem fritt aftåg, med vilkor
att öfverlemna slott och krigsförråd. Serskildt måste
Peder Hammarsköld utlofva att på tre år icke bära vapen
mot danskarna. Men dessa sedhare höllo icke sina
löften, utan plundrade under åtskilliga förevändningar den
uttågande besättningen. Hammarsköld ansåg derföre icke
heller sig vara bunden af den gifna eden, utan trädde
åter i tjenst, så snart han kommit öfver till svenskarna.
Han besatte med fiskare och bönder några skärgårdsbåtar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
