Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitelet. Kriget med Danmark - Fjerde kapitlet. Kriget med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lofvade penningsumman, hvilken under namn af Elfsborgs
lösen länge lefde i förhatligt minne. De flesta, till och
med danska konungen sjelf, trodde, att den aldrig skulle
kunna hopskrapas i det utblottade landet, och han ansåg
sig redan i andanom såsom everdlig egare af Elfsborg;
men genom otroliga ansträngningar af både konung och
folk lyckades det slutligen att sammanbringa den bestämda
summan, och Elfsborg återlemnades.
Detta serdeles häftiga krig med dess ömsesidiga
härjningar återupplifvade och ökade det gamla hatet mellan
båda grannarne. Serdeles förbittrade voro svenskarna,
hvilka lidit mest och vid de årliga sammanskotten till
Elfsborgs lösen så kännbart påmindes derom. Danmark
och danskarna utgjorde föremålet för den bittraste ovilja,
blandad med fruktan, och Virgilii uttryck, Timeo Danaos,
Danaum insidice o. s. v. användes beständigt på det
hatade grannfolket. Sjelfva konungarna delade dessa
tänkesätt. Båda stora och utmärkta män, visade de hvarandra
på allt sätt yttre aktning och vänskap, och sökte
undvika hvarje orsak till nya tvister. Men inom deras
hjer-tan herrskade hemligt misstroende och agg. Kristian kunde
aldrig fullkomligt dölja sin afund vid Gustaf Adolfs
sednare segrar. Denne åter erkände uppriktigt Kristians
stora egenskaper, och förklarade, att han aktade danska
konungen högst bland alla Europas regenter; men, tillade
han, jag önskar blott, att vi icke vore så nära grannar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
