Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet. Om hertig Karl Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modrens gunstling. Af sina lärare, J. Skytle och J.
Chesnecopherus, inhämtade han goda kunskaper; varande sjelf
af naturen fåordig, men djuptänkande, gudfruktig, ärlig,
tapper och driftig, stolt både till sinne och utseende. Det
var en värdig broder till den store Gustaf Adolf.
Många fruktade framtida oroligheter mellan tvenne
bröder af så stora anlag; men några spår efter inbördes
afund eller ovilja kunde aldrig upptäckas, ehuru modrens
tydliga väld för hertig Karl Filip lätt kunnat reta äldre
brödren.
Då Gustaf Adolf 1621 reste till polska kriget,
önskade hertig Karl Filip att åtfölja tåget. Han skref och
begärde Axel Oxenstiernas och flere andras förord,
föreställande sin brinnande åtrå att tjena fäderneslandet och
på samma gång sjelf vinna erfarenhet i krigssaker. Många
trodde, att han ännu icke lemnat ur sigte den i
barndomen honom lofvade ryska kronan, och derföre önskade
att personligen komma till dessa trakter och derstädes göra
sig känd. Hans anhållan beviljades, och den unga
hertigen utmärkte sig vid Rigas belägring för drift,
ihärdighet och mod. Men straxt därefter sjuknade han uti
Narwa. Gustaf Adolf, som stod på hemresan, ville afvakta
brödrens tillfrisknande, men denne, som visste, hvilka
angelägna ärenden väntade i Sverge, öfvertalade konungen att
afsegla, under föregifvande att sjukdomen icke vore
synnerligen svår[1]. Straxt efter Gustaf Adolfs bortfärd dog
hertigen d. 25 Jan. 1622. Hans furstendöme indrogs till
kronan, och svenska regeringen har alltsedan följt den
grundsatsen att aldrig utdela sådana förläningar.
Statsmännen gladde sig att så lyckligt hafva sluppit från de
tvenne sista. Det är fara värdt, sade Axel Oxenstierna,
att derest hertig Karl Filip blifvit långlifvad, hade vi
för hans skull förr eller sednare fått en blodbadstuga
tillställd uti riket.
Tidigt och med ungdomens hela liflighet hade hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
