Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Om enkdrottning Kristina - Åttonde kapitlet. Om prinsessan Katrina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsatta, ordalag göra konungen afbön och det i sjelfva
hertigarnas närvaro[1].
Mot sin mor iakttog Gustaf Adolf för öfrigt den mest
sonliga vördnad och undergifvenhef. Då det gällde
angelägna, för sjelfva riket vigtiga ärender, förblef han
obeveklig; men eljest gaf han vanligtvis efter för hennes
infall, ehuru närgångna de ofta voro både för hans
anseende och bästa. Så t. ex. föll det henne in alt låta kalla
sig de lappars och kajaners drottning, ehuruväl sonen vid
sisla fredsslutet afsagt sig denna titel. Konungen i
Danmark klagade och Gustaf Adolf bad; men förgäfves. Hon
fortfor ända till sin död att kalla sig de lappars och
kajaners drottning. Ingen af konungarne brydde sig
slutligen derom.
Efter Karl Filips frånfälle förlorade hon lynne och
krafter och drog sig nästan helt och hållet från verlden.
De sista åren tillbragte hon i tysthet på Nyköpings slott,
tillsammans med systern, prinsessan Agnes, samt
sondottern, den lilla Elisabet Gyllenhielm, hvars barndomslekar
utgjorde farmodrens ålderdomsglädje. Hon afled slutligen
1626, blef begrafven i Strengnäs domkyrka emellan Karl
den nionde och hertig Karl Filip, samt lemnade alla sina
hopsparda rikedomar åt Gustaf Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
