Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Gustaf Adolf och Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf lika, men på ett mera hedrande sätt namnkunnig,
genom sSllsynt skönhet och dygd samt vexlande öden.
Fru Brita hade varit drottning Kristinas synnerligen
förtrogna vän. På sin sotsäng begärde hon derföre som
sista nådebeviset, att drottningen täcktes taga under sitt
beskydd den snart moderlösa Ebba Brahe. Kristina fullgjorde
sin döende väns önskan, och förde kort derefter den unga
fröken i sitt sällskap till hofvet, hvarest denna genom sitt
älskvärda och förståndiga uppförande, samt utmärkta
skönhet, snart i högsta grad vann såväl enkedrottningens som
alla andras välvilja. Hennes personliga egenskaper,
förenade med lika utmärkta företräden af börd och rikedom,
gjorde unga Ebba Brabe snart till ett föremål för de
svenska ädlingarnas täflan, och sjelfva hertig Johan af
Östergötland hade en tid i tankarna att välja henne till brud.
Förslaget afstyrdes af enkedrottning Kristina, hvilken i
stället föranstaltade hertigens förut omtalade giftermål med
prinsessan Maria Elisabet. Ebba Brahes skönhet skulle
dock i ett ännu ömtåligare afseende förorsaka Kristina
bekymmer, och den sednare villan hotade blifva värre än
den förra.
Genom mödrarnas förtroliga umgänge hade Gustaf
Ådolf och Elbba Brahe ofta i spädare åren varit
tillsammans och de runder fattat för hvarandra
barndomsvänskapens tillgifven het. Med tilltagande år aftog förtrolighetén
och de träffades mera sällan, häldst prinsen var beständigt
sysselsatt, del s med studier, dels af resor och
regeringsärender. Nu efter fru Britas död sågo de hvarandra åter,
hon femton, han sjutton år, båda utan gensägelse de
skönaste, de utmä rktaste vid hela hofvet, så i andras, som i
hvarandras ögo n. En tyst, ömsesidig beundran, växande
tillgifvenhet och slutligen den varmaste kärlek utvecklade
sig, visserligen småningom, men så mycket starkare och
djupare i deras allvarliga sinnen. Hertig Johans fladdrande
låga hann både tändas och släckas, innan hoffolket, innan
kanske de sjelfv a anade sina känslor. Först mot slutet
af år 1612 fick Gustaf Adolf tillfälle förklara sina
tänkesätt för fröken Ebba och mottaga försäkringarna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
