Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Gustaf Adolf och Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönhet och uppförande, erhöd han henne ånyo sin hand. Alla
gillade och understödde förslaget, serdeles båda
enkedrottningarna. Ebba sjelf kunde ej vara blind för den unge
hjeltens företräden; han var nu trettiofyra år och en
personligen behaglig och utmärkt man; redan samma höst
firades deras högtidliga förlofning. Då någon gång minnet
af ungdomskärleken och dess gyllene förhoppningar
framsväfvade för hennes själ, sökte hon fördrifva dem genom
allvarliga betraktelser öfver sin nya förbindelse, dess
fördelar och åtagna skyldigheter. Vid något tillfälle hade
hon, försänkt i sådana tankar, blifvit stående i en
fönstersmyg på Stockholms slott. Troende sig obemärkt, ristade
hon i rulan med sin diamantring följande rader:
Jag är förnöjd med lotten min,
Och tackar Gud för nåden sin.
Det ena du vill, det andra du skall,
Så plägar det gå i dylika fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
