Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka. Rhengrefven hade under tiden endast med yttersta
möda och på Wrangels befallning kunnat tygla sin
otålighet; men då han nu såg fienden börja återtåget,
fruktade han, att denne skulle oklappad slippa undan, och
sprängde derföre fram med sina ryttare utan att afvakta
befallning derom. Vid denna syn kastade sig hela polska
rytteriet på flykten och förföljdes i hamn och häl. Polska
fotfolket, sålunda öfvergifvet, måste dels fly, dels sträcka
gevär. Ryttarejagten gick emedlertid hela fältet utöfver.
Flera gånger sökte polackarna fatta stånd, men fördrefvos
straxt af de i god ordning förföljande svenskarna, och så
fortgick det nära två mil, tills ändleligen en skog slutade
slätten och striden. Mer än 1500 lågo döda på fältet,
och femhundrade fångar, fyra kanoner, samt alla
trossvagnarne blefvo segrarnes rof. Vägen till Strasburg stod
öppen, och Wrangel tog sitt högqvarter i Gorzno, der
Potocki natten förut hade legat. Dagen derpå blef
Strasburg undsatt med folk och förnödenheter, hvarpå
Wrangel utan dröjsmål tågade rakt på Thorn, för att under
fiendens första förvirring öfverraska denna vigtiga ort. Det
hade nära lyckats, ty i staden fanns endast obetydligt
krigsfolk, och förstäderna och utanverken blefvo straxt
intagna. Men vid första ryktet om slaget vid Gorzno, hade
polska öfversten Denhoff, som förutsåg detta anfall,
skyndat till Thorn och ankommit två timmar före svenskarna,
samt ställt sig i spetsen för försvaret. Wrangel fann
snart, att ingenting stod till att uträtta, emedan på det
hastiga tåget inga belägringsförråder hunnit medföras.
Dessutom voro hans hästar uttröttade, och de med byte
lastade ryttarne längtade hem, och började till och med
att olofligt smyga sig från hären. Han brände derföre
förstäderna, härjade landet, och tågade sedan till
vinterqvarteren igen. Den 13 Febr. var han åter i Elbingen.
Tåget hade varat icke fulla tre veckor.
För att hindra de andra polackarna komma Potocki
tili bjelp, hade Oxenstierna låtit Johan Banér och Erik
Soop undertiden rumla om med de uti Pommerellen
varande tropparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
