Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGONDEFJERDE KAPITLET.
TRÄFFNINGARNA ViD STUM.
Sigismunds envishet att fortsätta kriget grundade sig
förnämligast på det understöd, som han hoppades erhålla
af främmande makter. Österrike och Spanien hade
nemligen nu i flere år lofvat att återförhjelpa honom till
Sverges krona, för hvilket ändamål det sednare åtagit sig att
utrusta en flotta, det förra en hjelphär af 20,000 man.
Hittills bade det stannat vid blotta orden, ty båda
makterna voro hvar för sig tillräckligt upptagna af egna
angelägenheter. Men vid denna tiden hade Österrike
tvungit konungen i Danmark till fred och de flesta tyska
staterna till undergifvenhet. En del af de på sådant sätt
sysslolösa kejserliga tropparna skulle nu, i följd af det
gamla löftet, sändas till Polen för att bidraga till Gustaf
Adolfs fördrifvande.
Polackarna hade ända från 1590-talet med
misstänksamma blickar betraktat Sigismunds nära förbindelse
med Österrike. De fruktade redan då det mäktiga
grannriket och vägrade i det längsta att derifrån emottaga
några hjelptroppar. Den kännbara förlusten vid Gorzno
tvingade dem dock slutligen att lemna sitt bifall.
Tiotusen man af kejsarens troppar skulle inkomma, men ställas
under Sigismunds öfverbefäl. Underhåll och aflöning borde
bekostas af polska kronan, hvaremot hjelptropparne aldrig
finge besätta någon by eller stad, undantagande Thorn,
som i händelse af nederlag skulle stå dem öppet.
Spaniorerna, serdeles den skicklige fältherren Spinola,
insågo tidigt den fara, hvarmed Gustaf Adolfs stora
egenskaper hotade kejsarens stora magt. De rådde derföre
att sända minst 20.000 man. Men österrikiska hofvet,
uppblåst öfver sina många segrar, betraktade med förakt
de jemförelsevis ringtaliga svenska tropparna och deras
Snökonung; så kallade man Gustaf Adolf. Tiotusen man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
