Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen ofördelaktig, men, som ban sjelf slutligen insåg,
fullkomligen rättvis dom.
Gustaf Adolf älskade kunskaper och läsning. Genon
sitt tidiga uppstigande på tronen och ännu tidigare
deltagande i regeringsärenderna, blef hans uppfostran för
snart afbruten. Men ännu som konung plägade han vid
lediga stunder tillkalla sin fordna lärare Johan Skytte,
och ytterligare begagna sig af dess undervisning.
Xenophon, Seneca och serdeles Hugo Grotius voro hans
älsklingsförfattare. Äfven med historien sysselsatte ban sig
gerna, kallande densamma en lärarinna för lifvet.
Metafysik var den enda vetenskap, som han mindre gynnade;
detta måhända en följd af Skyttes och Ramistiska
filosofernas ingifvelser. Gustaf Adolf utmärkte sig äfven som
författare. Hans verser, om också inga mästerstycken,
bära dock stämpeln af rena och upphöjda tänkesätt. Uti
sin tafa öfver faderns regeringstid visar han sig deremot
som en både till anda och framställningssätt utmärkt
häfdatecknare. Talare var han utan jemnförelse den
största på hela sin tid.
Konungen var af ett serdeles mildt och nedlåtande
lynne, till och med så, att det af mången tadlades, i
synnerhet af dem, som icke kände hans medfödda
förmåga att sammansmälta personlig förtrolighet med
konungsligt majestät. Han språkade gerna och vänligt, och det
icke allenast med sin närmaste omgifning, utan äfven med
öfriga undersåtare af hvad stånd som heldst. Man såg
honom länge sysselsätta sig med erfarna tjenstemän från
embetsverken och landsorterna, med anseddare borgare,
likaså med bönder och landtbrukare, derunder inhämtande
noggranna underrättelser om landets tillstånd, och sjelf
meddelande uppmuntringar och nyttiga råd. Mest vänlig
var han dock mot gamla, uttjenta soldater. Flere sådana
blefvo som drabanter anställda på slottet, och sällan gick
konungen förbi, utan att gifva dem ett godt ord. Den
äldste var en gråhårsgubbe, som i sin ungdom hade
deltagit i den under Gustaf Wasas tid inträffade ryska
fejden. Denne hyllade han serdeles, satte sig ofta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
