Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med i leken. Derpå trädde de båda gamla in i ringen
och började med hvarandra dansen, hvilken sedan
fortsattes hela raden igenom. Denna dans lefde länge och i
kärt minne hos den talrika slägten, och omtalades ännu
lång tid efteråt öfver hela riket under namn af
Mörby-leken.
Bland barnbarnen i denna ring befann sig en knappt
årsgammal gosse, med ljusa hår ocb blåa, lifliga ögon.
Det var den sedermera så ryktbare Axel Oxenstierna.
Hans far var riks- och kammarrådet Gustaf Gabrielsson,
modren Barbro Axelsdotter Bjelke, en faster till drottning
Gunnilla. Axel Oxenstierna föddes på Fånö i Uppland
d. 16 Juni 1583. Med sina bröder uppfostrades han
hemma hos föräldrarna i tukt och sträng ordning. Hans
lärare var Isak Rothovius, en fattig smålandsgosse, som
arbetat sig genom skola, gymnasium och akademi, och
slutligen dog som biskop i Åbo. De unga Oxenstiernornas
läsning drefs med fullt allvar, serdeles uti gamla språken
och teologien, tidens gunstlingsämnen. Alla bröderna gjorde
betydliga framsteg, men i synnerhet Axel, som var den
äldste och till själsförmögenheter mest begåfvade. Ar 1597
dog fadren. Fru Barbro beslöt då att sända sönerna
utrikes för att icke blifva invecklade uti de tvistigheter,
som hon tydligen förutsåg skulle i många år oroa
fäderneslandet. Ar 1598 företogs derföre under Rothowii
ledning en resa åt Tyskland, hvarest de utmärktaste lärare
och lärosäten besöktes, serdeles Rostock, Jena och
Wittenberg. Vid sistnämnda högskola försvarade Axel Oxenstierna
fyra teologiska afhandlingar och ådagalade dervid ovanlig
lärdom och skarpsinnighet. Många trodde att han
ämnades till presterliga banan; säkert är, att han dertill
innehade de grundligaste kunskaper, och under hela sin l
efnad bibehöll mycken förkärlek för dessa ämnen. Latinet
kände han i grund. Ehuru en stor talare på
modersmålet, uttryckte han sig dock både kraftigare och prydligare
på latin och kunde aldrig tåla det vid den tiden
småningom uppkommande bruket att i statsärender heldre nyttja
fransyskan än det gamla romarespråket. Jemnte dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
