Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var aristokrat i ordets högsta och ädlaste
bemärkelse. Lefvande helt och hållet i den tidens tänkesätt,
föll det honom aldrig ens in att betvifla adelns rättighet
att uteslutande innehafva de högre sysslorna och rikets så
väl inkomster som styrelse. Han betraktade de adeliga
ätterna, hvar i sin landsort, säsom naturliga förmyndare
öfver den omgifvande ofrälse och oftast okunniga
menigheten. Men bredvid dessa rättigheter uppsatte han också
skyldigheterna lika högt. Han fordrade först ocb främst
öfverlägsenhet i kunskaper och bildning, klagande öfverljudt
redan då öfver den adeliga uppfostran, som merändels
stannade uti rid- och dansskolorna samt hoflefvernet. Deras
ungdom kunde i sanning bättre användas*). Högmod
öfver börd utan förtjenst kunde han aldrig lida, sägande vid
sådana tillfällen: Melius est clarum fieri, quam nasci**).
Lika missnöjd var han med adelns ovana att eftersträfva
endast de beqvämligaste och mest lysande och lönande
platserna, samt lemna åt ofrälsestånden de mödosammare,
men ofta vigtigasle ärenderna. Adeln, mente han, borde
för fäderneslandet icke sky några mödor, några
uppoffringar, utan tvärtom i alla sådana hänseenden med goda
efterdömen föregå de andra stånden. Vid frågan om nya
utlagor yrkade han ofta, att den redan förut tungt
beskattade allmogen skulle sparas; ty om bönderna också både
kunde och borde än mera deltaga i de bördor, som rikets
behof kräfde, så vore dock fara vårdt, att de i sitt
oförstånd kunde deröfver blifva upproriske och företaga
oväsende till både egen och rikets skada. De borde derföre
skonas; men tillika af de förståndigare förmanas till
tålamod och upplysas om rikets och tidens kraf. Adeln
deremot, som alla omstängigheter ganska väl känner och
dessutom största andelen i riket hafver, bör till hvarje
uppoffring vara så villig som skyldig. Att delta icke endast
var granna ord, bevisa åtskilliga handlingar, hvilka till
*) Falkenb. Axel Oxenstierna till Gabriel Oxenstierna.
Utan dato.
“) FSrvarivad ära är bättre än ärfd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
