Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ädla, gemensamt fattade beslut att uppoffra lif och krafter
för fäderneslandet. Gustaf Adolf var vid sitt uppstigande
på tronen sjutton, hans rådgifvare tjuguåtta år. I början
visar sig också, fast nära omärkligt, hos Oxenstierna
åldrens och erfarenhetens öfverlägsenhet, hvilket dock
småningom jemnades, ju mera Gustaf Adolf utvecklade sina
stora egenskaper och slutligen öfvergick till ett motsatt
förhållande. Vid mognare år röjde sig nemligen hos
Oxenstierna den varmaste tillgifvenhet, den djupaste vördnad
för konungens öfverlägsna snille; dock aldrig så, att icke
Oxenstierna öppet uttalade sin mening, alltid ärligt
åsyftande fäderneslandets bästa, och derföre alltid af dess
konung gerna hörd. Oaktadt det å båda sidor noggrannt
iakttagna yttre förhållandet af konung och undersåte,
framlyste dock stundom den inre förtroligheten. Under
krigen i Preussen blef en gång konungen småförtretad
öfver Oxenstiernas betänkligheter, samt utbrast: Om icke
min hetta satte lif i eder köld, så skulle alltsammans
stelna och stanna af. Oxenstierna svårade helt lugnt:
Om icke min köld svalkade eders majestäts hetta, så
skulle eders majestät redan hafva brunnit upp.
Konungen skrattade ocb båda fortsatte sitt arbete. Man såg
dem sålunda ofta sitta hela dagarna igenom, i enrum
inneslutna, under gemensamma öfverläggningar. Dessa
sammanträden och oupphörliga brefvexlingar underrättade
snart allmänheten om deras förtroliga vänskap.
Oxenstiernas anseende steg i förhållande derefter; men ingen
kunde någonsin förebrå honom att på ena eller andra
sidan hafva missbrukat det till oädla ändamål.
Verldshistorien kan icke uppte en förening af tvenne
sådana män som Gustaf Adolf och Axel Oxenstierna.
Att hafva frambrast detta hjeltepar skall uti evärdliga
tider utgöra Sverges ära. Sverges ära och välfärd var
också föremålet för deras gemensamma bemödanden; och
höjden och ädelheten af detta mål, jemnte det i så rikt
mått skänkta och förtjenade förtroendet, var det som
förenade deras själar. Högtidligt rörande äro de bref, de
inbördes uppmuntringar, den store konungen och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
