Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Kasimir, följt honom till Tyskland, fick den yngre,
Sten Lewenhaupt, ärfva hela grefskapet. Denne var en
högst våldsam, orättvis och egennyttig herre, såsom sådan
mer än ofta skyldrande i den tidens domböcker. Utan
försyn slog han under sig kronans, grannarnas och
underhafvande bönders egendom, och lät fängsla och misshandla
hvar och en, som vågade klaga deremot. Då äldre
brodern erhöll tillstånd att återvända, ville grefve Sten icke
utlemna den honom tillfallande delen af arfvet, utan
verldslig lag måste slita brödratvisten. Få personer bland
svenska adeln hafva gjort sig kända för ett så elakt
uppförande som denne grefve Sten. Underhafvande, slägtingar,
ämbetsmän, grannar, ja hela socknar förde öfver honom
de bittraste klagomål. Gustaf Adolf varnade och hotade,
den ena gången efter den andra; men så stort var adelns
inflytande och missbruket af dess friheter, att han på
länge icke förmådde hejda dessa våldsamheter. Slutligen
böjde sig dock den egensinnige mannen under konungens
växande magt; men efter dess död återtog han sina fordna
oseder. Då sammansatte sig Axel Oxenstierna och Pehr
Brahe att göra slut på dessa obehagliga uppträden, och
Sten Lewenhaupt förklarades sitt grefskap förlustig.
Brodern, Johan Kasimir, var något bättre, dock icke mycket.
Men dennes söner, de tre riksråden Gustaf Adolf, Karl
Maurits och Ludvig Weirich Lewenhaupt upplyftade åter
slägten och namnet till dess fordna anseende.
Ätten De la Gardie slod i sin fulla blomstring.
Stamfadern, Pontus De la Gardie, och hans bragder lefde i
friskt minne. Sonens, den slore Jakob De la Gardids ära
var i sin middagshöjd och andra brodern, Johan, steg också
genom duglighet upp till rådsbordet. Svenska slägternas
afundsjuka på den främmande mildrades genom ingångna
giftermål. Jakob var förmäld med Ebba Brahe, Johan,
först med en Oxenstierna, sedan en Posse.
Bland Oxenstiernorna märkas, utom den förut
omtalade herr Axel, äfven hans bror, riksrådet och slutligen
riksdrotset Gabriel Oxenstierna, en kunnig och välmenande
herre, inför samtid och efterverld hedrad af att äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
