Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som slutligen lyckades att vinna den sköna Ebbas hjerta
och hand. De båda andra friarne blefvo sedan gifta med
hennes systrar Kristina och Margareta. Namnkunnig och
utmärkt högt öfver både bröder, förfäder och alla af den
släglen blef tredje brodern Johan Banér. Lifliga
anletsdrag, bruna blixtrande ögon, beslutsamhet i väsende och
tal utmärkte honom redan som barn. Vid ett besök på
Djursholm fattade Karl den nionde synnerligt behag för den
unga gossen, satte honom lekande i sitt knä och frågade:
Har du ej lust att se hofvet och komma i min tjenst?
Gossen svarade högt och oförfäradt: Hin hårde må tjena
dig, som tagit hufvudet af far min! Vid åtta års ålder
stod han en gång och lekte i ett öppet fönster i tredje
våningen af Hörningsholms slott. Framför honom utbredde
sig Östersjövikarne, öfver hvilka del ena fartyget efter det
andra framilade och försvann. Till Tyskland, hette det,
skyndade dessa segel; till Tyskland, der de olyckliga
förföljda slägtingarna ändteligen hade funnit en fristad. Den
lilla gossen spände sin näsduk mellan fönsterbågarna och
jollrade aningsfullt, att äfven han skulle segla ut till
Tyskland; men midt under ifvern af sin glada lek föll han ut
genom fönstret. Den nedspringande barnpigan fann honom
alldeles oskadad sitta förnöjd på en under slottsfönstret
varande stenhög. Han försäkrade, att mäster Jan,
trädgårdsmästaren, hade upptagit honom i fallet; denne
deremot visste af ingenting. De ses, att du är bevarad till
något stor, sade Gustaf Adolf, då han sedermera hörde
händelsen omtalas. — Johan Banér var under sitt
uppväxande en rå och ostyrig gosse. Fruntimmersällskap
undvek han gerna; sina studier skötte han lamt och slutade
tidigt; men gaf deremot ovedersägliga bevis på
skarpsinnighet, raskhet och ett okufveligt mod. Vid femton års
ålder gick han som kornett ut i kriget och aflade sitt
första lärospån i belägringen för Pleskow; sedan bevistade
han oafbrutet lifländska och preussiska fälttågen, städse
utmärkt såväl för egna bragder som konungens förtroende.
Han var kapten vid gardet 1620, öfverste för östgötarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
