Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se en af konungens adjutanter med ett kompani soldater
på platsen. De frågade: hvad härmed åsyftades?
Adjutanten svarade: att de ganska väl visste, det envig vore
af kongl. majestät vid lifsstraff förbjudet. Då de likväl
varit nog förmätna att företaga något sådant hade hans
majestät icke velat hindra deras stridslystnad, utan gerna
tillåtit den ena vara den andras bödel; men, till
varnagel för den öfriga hären, skulle den, som öfverlefde
enviget, på stället efter lagens bokstaf afstraffas. Derföre
vore också skarprättaren ditkallad; och vid dessa ord
framträdde han verkligen i full skrud och ställde sig vid
kämparnes sida. Naturligtvis blef intet envig utaf; och
båda herrarna fingo under några veckors fängelse tid att
svalka sin förbittring. Detta oaktadt dröjde det icke
länge, förrän Herman Wrangels häftighet höll på att
förorsaka än större olyckor. Han hade nemligen, i anseende
till mera framlidna år, börjat tjenstgöra i rådkammaren i
stället för fältet; men fattade, oaktadt sin ålder, en häftig
kärlek till Margareta Stenbock, dock utan att kunna väcka
samma känslor tillbaka. Nu inbillade han sig, med eller
utan skäl, att det var danska sändebudet, Knudzen, som
ingifvit fröken Stenbock motvilja för hans person. En dag
mötte han Knudzen utanför slottet och blef vid dess åsyn
så förifrad, att han rusade till och gaf honom med sin
käpp flere slag i hufvudet, så att blodet strömmade och
käppen sprang i stycken. Knudzen vred de återstående
bitarna ur Wrangels hand; men denne ryckte till sig
värjan från en bredvid stående tjenare, och tvisten hade
måhända fått en ännu blodigare utgång, derest icke Axel
Banér fattat Wrangel om lifvit och derigenom
förekommit allt ytterligare handgemäng. Saken väckte ganska
stort uppseende, och utan rådets ifriga bemedling och
Danmarks fruktan för Sverges segrande vapen, hade öppet krig
mellan båda grannrikena troligen blifvit följden af ett så
oförsynt våldförande af folkrätten.
Enligt gammal sägen och sjelfva namnets betydelse,
skall ätten Fleming vara kommen från Flandern.
Stamfadern berättas hafva blifvft adlad af kejsar Karl den fjerde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
