Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelse; och Salvius Fegraeus, Nicodemi m. fl. ofrälsemän
begagnades ofta i de vigtigaste statsangelägenheter. För
öfrigt var det under denna regering, som ett i inre
hänseende mera jemnadl förhållande mellan adeln och de
öfriga stånden förbereddes; ehuru det icke hann framträda
i yttre verkningar. Förut hade endast den högre adeln
och nägra få af lyckan mera gynnade ofrälsemän ägt nog
tillgångar alt gifva sina söner en fullkomligt vårdad
undervisning. De unga ädlingarne stodo genom denna sin
bättre uppfostran ojemnförligt öfver de andra stånden, icke
blott i börd, rikedom och umgängesvett, utan äfven uti
kunskaper och inre bildning, och voro sålunda sjelfskrifne
till de högre och vigtigare sysslorna. Undergifvenheten
hos ofrälsestånden lättades genom känslan af deras
verkliga underlägsenhet. Annorlunda blef förhållandet
hädanefter. Uti de af Gustaf Adolf inrättade gymnasier erhöllo
inom hvarje landsort flera hundrade fattiga oadeliga
ynglingar en förträfflig uppfostran och vidsträckta kunskaper,
så att de ofta upphunno, icke sällan öfverträffade sina
jemnåriga bland ridderskapet. Känslan af jemnlikhet uti
inre värde alstrade begäret efter jemnlikhet uti yttre
företräden; och det föll sig tungt för ofrälsemannen att stanna
qvar på en lägre plats och se en högre och mera båda
vigtig och lönande lemnas åt den stundom mindre både
kunnige och skicklige adelsmannen. Det var först under
drottning Kristinas tid som de yttre verkningarna af dessa
inre förändringar började att visa sig.
Vi återvända till Gustaf Adolf och hans samtida.
På sätt, som redan förut är utveckladt, och i följe af
sin personliga öfverlägsenhet, växte konungens magt
ojemnförligt högre, än hvad gällande författningar medgåfvo.
År 1617 vid kröningen begärde några bland ridderskapet,
att en anklagad adelsman icke måtte inmanas i fängsligt
förvar, utan njuta fri lejd, till dess han blefve
öfverbevist. Gustaf Adolf svarade bestämdt: att sådant skulle
tillintetgöra lagens kraft och befrämja öfvermod och
orättvisa. Han kunde omöjligt å ena sidan utlofva sådana
friheter, och å andra vidmagthålla lag och rätt, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
