- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
179

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


TRETTIONDESJUNDE KAPITLET.

DE TYSKA FURSTARNA.

För att redigare uppfatta ifrågavarande tid och dess
hvälfningar, är nödigt att taga någon närmare kännedom
om de tyska furstar, hvilka genom personliga egenskaper
eller läge och magt inverka på stridens utgång.

Främst bland alla märkes Ferdinand den andre,
romersk kejsare, konung öfver Böhmen och Ungern, hertig
öfver österrikiska länderna, genom rang och besittningar
den mägtigaste regent i Europa. Han var född 1578,
klok, ihärdig, stolt och djerf af naturen, men ännu mer
genom uppfostran. Från tolf till sjutton års ålder
vistades han hos jesuiterna i Ingolstadt och åtnjöt deras
undervisning. Här grundlädes hos honom den mest obegränsade
tillgifvenhet för katolska läran, det djerfvaste beslut att
för densammas utbredande hvarken spara våld eller list.
Han bibehöll från denna tiden en nästan vidskeplig vördnad
och kärlek för sina uppfostrare. Under resor tog han,
om möjligt var, sin boning uti deras kloster; och ur
deras orden valdes biktfadern, Pater Lamormain, hvilken
med tiden erhöll betydligt inflytande. Ferdinand var högst
noggrann i iakttagande af alla religionsbruk, vallfärder,
fastor och dylikt. Han bar alltid på sig helgonbilder och
aflefvor, och hade högtidligt tagit jungfru Maria icke
allenast till sin egen skyddspatron, utan äfven utnämnt henne
till öfverfältherre för hela österrikiska hären. Näst denna
trosifver eller i bredd med densamma visade sig en
herrsklystnad, lika oinskränkt till gränsor som medel; och det
tycktes mången gång, som kardinal Richelieu haft rätt uti
sitt påstående, att hos Ferdinand den förra endast var en
täckmantel för den sednare. Sjelf visade sig Ferdinand
sällan eller aldrig vid härarna; men från djupet af sitt
palats visste han med den största klokhet välja och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free