Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallenstein, såsom vi förut berättat, 1629 till hertig af
Mecklenburg.
Emedlertid började han inom sig bära hemlig farhåga
för en så mägtig och egenmägtig undersåte. Wallensteins
lynne och hela personlighet voro icke egnade att ingifva
förtroende. Han var lång och mager, med korta,
uppstående hår, hög och ofårad panna, små svarta och
skarptindrande ögon, ansigtsfärgen gul. Stränghet och isande
köld förrådde sig i hvarje blick, hvarje åtbörd. Munnen
rördes nästan aldrig till löje, sällan till samtal, och de få
ord han dervid yttrade, uttalades med en skarp röst, hvars
obehag han icke sjelf förmådde mildra. Han var nykter,
måttlig och högst arbetsam, den ena gången full af
misstankar och förställning, en annan gång ytterligt djerf och
påflugen. Mot brottslingar obevekligt, stundom orimligt
sträng. Då soldater anklagades för olydnad, svarade han
ofta utan vidare ransakning, helt torrt och kort: häng
den hunden! Samma öde fick en kammartjenare, som
väckte honom för tidigt. Hans stränghet och vrede kande
inga gränsor, men å andra sidan ej heller hans
frikostighet. Att gifva en skänk af mindre än 1000 riksdaler,
ansåg han under sin värdighet. För soldaternas helsa och
vård sörjde han uppmärksamt, lemnande dem tillika fria
händer att genom plundring både föda och rikta sig.
Tjenare och höfdingar belöntes furstligt. Furstligt var
också hans eget lefnadssätt, nästan kejserligt. På hans
egendomar i Prag, Gitschin och Friedland uppfördes präktiga
byggnader. Serdeles utmärkt var slottet i Prag. Stallet
ensamt liknade ett litet palats, der trehundrade utsökta
prakthästar fodrades ur marmorkrubbor. Det egentliga
palatset var på det praktfullaste inredt, med hemligt
dolda, af droppsten bildade badrum, stora präktiga salar, af
de förnämsta målare prydda med taflor, föreställande
Wallensteins bragder, stundom honom sjelf, som segrare,
dragen af solens hästar, och med morgonstjernan öfver den
lagerkrönta pannan. På resor åtföljdes han af femtio
sexspända vagnar för sig och sitt sällskap; andra femtio
medförde betjeningen och husgerådet, och ett dylikt antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
