- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
190

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifdrabanter stod dagligen i yttre rummen. Hofvet
utgjordes af sextio ådeliga pager, tolf friherrliga riddare och 4
kammarherrar; hela staten tillsammans 900 personer och
1072 hästar m. m. Dageligen dukades hertigliga bordet
för etthundrade gäster. Sjelf syntes han likväl sällan
dervid, flyende och hatande menniskor, såsom ett
otacksamt och ondt slägte, och tillika så ytterst känslig för
hvarje buller, att hans herrar måste med omlindade
sidenband förekomma äfven det minsta slamrande af sporrarna.
Sin gemål och dotter såg han sällan; en förtrolig vän
hade han aldrig. Tiden delades mellan ämbetsgöromål,
brefvexling, stjerntyderier tillsammans med Seni, och
dessemellan dystra grubblerier samt en omätlig ärelystnads
planer. På sådant sätt ensam och innesluten i djupet af
sitt palats, herrskade han dock derifrån nästan enväldigt,
icke allenast öfver sin här, utan snart sagdt öfver hela
Tyskland. Soldaterna följde honom, med en alldeles blind
lydnad, fängslade såväl af hans stränghet och frikostighet
som af hans hemlighetsfulla väsende. Tysklands folk
behandlade han med en segrande krigares hela hårdhet, dess
furstar icke blott som jemnlikar, utan med ett stötande
öfvermod; men ingen vågade på länge sätta sig emot den
lika mägtige som fruktade segraren. Kejsaren måste sjelf
mången gång tiga och se, huru Wallenstein handlade
tvärtemot gifna befallningar; huru han icke ens vårdade
sig att söka ursäkter derför. I spetsen för sin talrika, af
honom ensamt beroende här, stod han midt i Tyskland,
en för alla lika fruktansvärd magt, och man gaf honom
icke utan skäl namnet af Tysklands Dictator. Huru
Wallenstein vid Regensburgs riksdag från denna utmärkta
plats lika hastigt nedsteg som han uppstigit, skall
framdeles jemnte hans sednare öden för läsaren framställas.

Den tredje i ordningen bland dessa utmärkta
fältherrar var Gottfrid Henrik, grefve af Pappenheim
Triechlingen, född 1594, årsbarn med Gustaf Adolf, liksom
Wallenstein med Axel Oxenstierna. Fadern var kejserlig
marskalk och förde som sådan tvenne svärd uti vapnet.
Den unga Pappenheim bade också vid sin födelse uti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free