- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
194

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kroaterna, ett oregelbundet ungerskt rytteri, häftigt i sina
anfall, men utan ordning och ihärdighet. Dessa kroater
utmärkte sig för den vildaste plundringslystnad, de råaste
våldsamheter. Ångest och fasa föregingo, mord och brand
följde deras spår; sjelfva namnet Krabater, såsom det af
tyskarna vanligen uttalades, öfvergick slutligen till en
allman benämning för vilda och samvetslösa menniskor.

TRETTIONDENIONDE KAPITLET.

WALLENSTEINS AFSÄTTNING.

Redan tolf år hade detta förödande krig rasat inom
Tysklands gränsor. Dess härjningar antogo ett allt mer
och mer ohyggligt lynne. Härarna liknade kringdrifvande
röfvareskaror. De sade sig strida, den ene i katolska,
den andre i protestantiska furstars tjenst; men plundrade
både katoliker och protestanter. Kriget fördes icke mera
för furstarnas, för folkens, för den kommande fridens skull,
utan för tillfredsställandet af soldaternas och deras
befälhafvares rofgirighet. Hvarken mensklig eller gudomlig lag
aktades; icke heller riksfurstarnas högljudda klagomål.
Wallenstein bemötte dessa furstar med ett förnämt förakt,
låtande dem förstå, att han, som kejserlig öfverfältherre,
var dem icke allenast jemngod utan ock öfverlägsen.
Soldaterna följde exemplet och behandlade innevånarne med
ett gränslöst öfvermod. Då bonden eller borgaren
uppdukat sin bästa mat, såg man ryttaren vägra att sätta
sig till bordet, derest icke hvarje gång en gyllen eller
blank dukat låg under tallriken. Om denna fordran af
bristande vilja eller förmåga icke blef fullgjord, utbröt
soldalhopens vilda och djuriska lynne uti hela sin
vederstygglighet. Ärbara qvinnor våldfördes till döds, också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free