- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
212

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvars fästningsverk straxt uppkastades. Emedlertid inbröt
skymningen. Då sägs frän alla sidor skenet af brinnande
byar; de flyende kroaternas helsning. Vid detta rysliga
ljus fortsattes utskeppningen hela natten igenom. Om
morgonen voro redan elfva regementer i land. Snart
följde trossen och artilleriet, hvarpå fartygen återvände
till Stockholm för att hemta ytterligare förstärkningar.

Uti Tyskland och serdeles vid kejserliga hofvet väckte
Gustaf Adolfs ankomst på långt när icke det uppseende,
som saken visade sig förtjena. Ferdinands oafbrutna
lycka hade gjort både honom och hans vänner
öfvermodiga. Den, som öfvervunnit konungarna af Böhmen och
Danmark och så många furstar och frejdade fältherrar,
hoppades att utan svårighet besegra den nya och föga
mägtiga fienden. I Wien skämtade man öfver Gustaf
Adolf och hans anspråk att likasom Europas öfriga
konungar kallas Hans Majestät. Snö-Majestätet, sade man,
skall smälta, ju mera det nalkas söderns sol. Då man i
Regensburg lemnade Ferdinand underrättelsen om
konungens landstigning, yttrade han helt likgiltigt till
några af de närvarande furstarna: Vi hafva åter fått en
småfiende*) på halsen. I enlighet med dessa tänkesätt
bedrefvos rustningarna lamt och kraftlöst. Det var just
samtidigt med Gustaf Adolfs landstigning som kejsaren
afskedade Wallenstein och dess troppar. Man tviflade intet
ögonblick, att ju Tilly och dess här skulle vara mer
än tillräcklig för svenskarnas fördrifvande. Äfven den
gamle härföraren tycktes anse Magdeburg mera angeläget
än Gustaf Adolf, och lemnade denne sednare helt och
hållet åt Conti. Men också Conti var lika öfvermodig.
Gustaf Adolf, sade han, har i Preussens skogar
borttappat alla sina lagrar. Han lade sig derföre sjelf med
hufvudstyrkan orörlig nere vid Stettin och brydde sig icke
ens om alt söka hindra konungens landstigning. Hans
befäl, lefvande i lättja och öfverflöd, omtalade med förakt
svenska härens fattigdom och torftighet, samt huru dess

*) Feindlein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free