Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uthärda att se de rysligheter, som mot det gemensamma
fäderneslandet utöfvades.
Gustaf Adolf hade emedlertid under medlet af
December förlaggt sina troppar kring landet norrom Stettin.
Schaumburg, som trodde att svenskarna, oaktadt det vid
sammankomsten hållna talet, hade gått i vinterqvarter,
beslöt att sjelf göra detsamma, och skickade en betydlig
del af sin styrka nedåt Brandenburgska landet. Men
innan de från Tilly väntade tropparna hunne ankomma,
ville Gustaf Adolf begagna tillfället och angripa den
sålunda försvagade besättningen i Greiffenhagen och Gartz, och
valde sjelfva julhelgen till sitt företag. Den 23 Dec.
församlades utanför Stettin svenska tropparna 12,000 till
fot, 6000 till häst; och dertill en hop gröfre artilleri, som
på pråmar skulle föras uppföre Odern. Den 24 eller sjelfva
Julaftonen, efter allmän gudstjenst, bröt hela hären upp
och tågade emot söder. Mellan Dam och Greiffenhagen
är blott två mils väg. Ännu under natten hunno
svenskarna fram och uppkastade snart sina förskansningar på
de kringliggande höjderna. Kl. 5 om morgonen började
60 kanoner att ljunga mot staden, en ringning och
ljuständning till julottan, som var de kejserliga föga
välkommen. De voro derinne 2500 man under anförande af
Fernando de Capua, en italienare, tapper men roflysten,
likasom Conti. Förutseende omöjligheten att i längden
försvara sig, sände han redan förut fanor och tross öfver
till Gartz; men ämnade det oaktadt göra ett tappert
motstånd. Frampå dagen hade svenska kulorna brutit en
tämlig öppning på muren. Gustaf Adolf ville likväl icke
utsätta sina troppar för vådan af en stormning, utan att
först närmare undersöka murbrottet. Detta skedde genom
Wildenstein, öfverstelöjtnant vid gula regementet. Helt
och hållet klädd i harnesk, framgick han midt emot
fiendens eld och beskådade på närmare håll murarna och
deras läge. Lyckligt återkommen, rådde han konungen att
ännu en stund låta skjutandet fortfara. Detta skedde,
murbrottet vidgades, och på eftermiddagen leddes svenskarna
till stormning; gula regementet i spetsen, först nemligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
