Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för svenskarna, hvilka derigenom kunde obehindradt tåga
fram och tillbaka kring staden. Teuffel med gula
regementet angrep vallarne på vestra sidan och lyckades, att
fatta stånd och försvara sig i utanverken. Tolt och
Kniephausen skulle vid samma tid göra ett låtsadt anfall mot
det på Stralsundsvägen varande slottet; men besättningen
tog det för allvar, tände eld på slottet och drog sig
tillbaka till tornet. Svenskarna följde efter och inlogo dagen
derpå dess utanverk. Tornet sjelft hade likväl så tjocka
murar, att svenskarnas fältstycken kunde deremot
ingenting uträtta, och besättningen vägrade hvarje
underhandling. Då låt Gustaf Adolf sitt folk framtränga ända
intill foten af tornet och gräfva minor under dess murar.
Besättningen, fruktande att sprängas i luflen, sökte draga
sig till staden, men hindrades af Wildenstein med en del
af gula regementet, och nödgades alltså gifva tornet och
sig sjelfva i svenskarnas våld. Deras sju fanor uppsattes
vid batterierna på Nonnenberg, för att hos de belägrade
injaga ännu mera fruktan.
Gustaf Adolf ville emedlertid sjelf på närmare håll
taga städens fästningsverk i ögnasigte och företog derföre
en vandring längs efter vallarne. Härunder kom han till
ett ställe med så svag is, att den brast under fötterna.
Lyckligtvis var der icke djupare, än att konungen blef stående
på botten, med isen och vattnet ända upp under
armarne. En skotte, som stod på vakt icke långt derifrån, ville
ila till hjelp; men konungen vinkade honom tillbaka.
Fiendens uppmärksamhet hade emedlertid redan blifvit väckt
och skott på skott aflossades från murarne; men intet
träffade, ty lyckligtvis var afståndet något för långt.
Konungen arbetade sig åter upp på isen, gick till nästa
vakteld och tog der ett glas vin och något mat, derefter till
sitt tält för att ömsa kläder, hvarpå han åter visade sig
ute bland soldaterna.
Under tiden hade svenska kanonerna redan
nedskjutit en del af stadsmuren, och besättningen väntade med
hvarje dag en stormlöpning. Detta var en högst
obehaglig ställning, serdeles för Savelli, hvilken icke utan skäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
