Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På tåget från Schwedt eröfrade Gustaf Adolf
Fürstenwalde och Zedinick, samt förstörde flera hopar kroater,
hvaraf en del nedhöggos, en del skonades och skickades
sedan att arbeta i Falu grufvor. Den 1 April nalkades
svenskarna till Frankfurt. Som man visste, att besättningen
var ganska talrik, lät Gustaf Adolf uppställa sin här uti
slagordning och tägade på detta sätt mot staden, hvarje
ögonblick väntande att möta de kejserliga tropparna. Men
ingen fiende sågs till, utan i dess ställe de rykande
förstäderna. Detta ökade svenskarnas mod, och de tågade
följande dagen än närmare. Gustaf Adolf med Teuffel vid
sidan red längst fram för att undersöka belägenheten, då
i samma ögonblick en muskötkula frän fästningen
genomborrade Teuffels venstra arm. Ack! utropade konungen,
nu kan Teuffel icke hjelpa mig! huru skall det nu gå?
Teuffel fördes till lägret, och konungen åtog sig att sjelf,
som generaladjutant, ordna tropparna. Damitz med hvita
regementet förlades pä norra sidan närmast floden.
Dernäst och midtemot Lebus-porten ställdes blå och gula
regementerna på framskjutande vinberg. Snart gossar, sade
konungen, skola vi dricka vin i stället för odervatten.
Midtemot Gubenport ställdes Hepburn, Monroe och
Lumsdel med deras folk. Kommen ihåg, mina tappra skottar,
sade konungen, edra landsmän, som de kejserlige
nedhöggo uti Neu-Brandenburg! — Tieffenbach lät göra ett
utfall; det blef tillbakaslaget. Åt alla sidor dundrade en
förödande eld från fästningsverken; men svenskarna trängde
fram med sina förskansningar, så att de dels samma dag,
dels under påföljande natten hade arbetat sig ända
inemot stadsmurarna. Dagen derpå den 3 April var
Palmsöndag. Svenska hären tillbragte förmiddagen under
tystnad- och gudstjenst, hvarföre de kejserlige trodde, att
Gustaf Adolf icke hade medfört tillräckligt kanoner, eller att
han i allmänhet var för svag till anfall och ämnade draga
sig tillbaka. Hör, ni strömmnigsätare! ropade de
kejserliga från muren; har ni nu utaf hunger gnagit upp edra
läderkanoner, efter ni icke kan lossa ett enda skott.
Andra togo en skjulen vildgås och hängde ut den öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
