Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muren och ropade: att svenskarna borde med de andra
flyttgässen skynda hem igen åt norden; de hade nu nog länge
vintrat öfver i det varmare Tyskland. — Nej, ropade
svenskarna, vi ämna just nu i Frankfurt steka och
uppäta alla de gäss, som de kejserliga bortröfvat från
pommerska vattendammarna. Under tiden hade Gustaf Adolf
låtit utanför Gubenport upprätta ett batteri af tolf
kanoner, hvilka riktades af honom sjelf och fram på
eftermiddagen öppnade en förstörande eld. Tieffenbach med
ejserliga befälet satt just vid middagsmåltiden, då
skjutandet började. De logo öfvermodigt åt svenskarnas försök
och vårdade sig icke ens att stiga upp från bordet. Detta
dröjsmål blef dem dyrt. Gustaf Adolf befallte Johan
Banér med skottarna att angripa Gubenport. De mötte starkt
motstånd. Hepburn blef sårad i knäet och måste bäras
bort. Hans major trädde i stället, men blef på
ögonblicket skjuten. Nu studsade skottarna. Men Banér befallte
Monroe och Lumsdel rycka fram. Dessa i spetsen för sina
pikenerare, sammanträngda med skuldra mot skuldra, bröto
sig igenom och eröfrade ändtligen den yttre porten.
De kejserliga hastade uppskrämda dit och tillagade
ett utfall under Schaumburgs befäl. Afsigten var att
återtaga porten, men de blefvo förekomna. En löjtnant i
konungens här, vid namn Anders Auer, till börden en saxare,
tyckte muren på ett och annat ställe vara illa bevakad
och frågade derföre en hop soldater, hvilka han kände som
utmärkt dristiga, om de icke med honom ville göra ett
försök mot vallen. Sagdt och gjordt. Utan att afvakta
någon befallning härom framburo de tvenne stormstegar,
och lyckades att med Auer i spetsen klättra upp pä
muren och derstädes fatta stånd. Konungen såg och
begagnade straxt denna lyckliga tillfällighet, dilsände
förstärkning och gaf på samma gång alla tropparna befallning att
storma. Några officerare ville i första ifvern ila fram utan
harnesk. Nej! sade konungen, ingen lättsinnig
sjelfspillning! Om befälet skjutes, hvem skall då leda mina
soldater? Nu uppstod på alla sidor en förfärlig strid, men
öfver den väg, som Auer banat, inträngde snart stora hopar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
