- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
251

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

protestantiska furstarna, uppmuntrade af hans framgång, började att
mot kejsaren föra ett bestämdare språk; deras folk kunde
ej dölja sina förhoppningar, sin glädje. Verser och
skrifter utspriddes af allehanda innehåll, mest till svenskarnas
ära och de kejserligas förlöjligande. Serdeles roade man
sig åt Tieffenbach. Han hade kommit till Frankfurt den
1 April och flytt derifrån den tredje. Han hade farit,
skref somliga, som en riktig Aprilnarr. Andra förvände
och lämpade på honom Caesars ryktbara ord: Veni, Vidi,
Fugi*).

Hos katolikerna väcktes allvarsamma bekymmer.
Sjelfva Pappenheim skref oroande bref och afmålade tillståndet
såsom ganska betänkligt. I Wien utbreddes en allmän
förskräckelse bland både höga och låga. Man sökte väl
lugna folket, och presterna försäkrade att dessa olyckor
endast vore ett litet moln, efter hvilket solen snart skulle
frambryta med desto härligare sken. Men många tecken
utvisade, att man å högre ort ansåg faran större.
Fästningsverken kring Wien blefvo iståndsatta, och från
Italien, Ungern och södra Tyskland hopsamlades och sändes
till Tilly allt dugligt krigsfolk, som kunde umbäras.
Kejsaren sjelf blef högeligen förvånad öfver sina förluster, och
föga mindre förtörnad öfver sina rådsherrar, hvilka
föreställt honom svenska magten såsom obetydlig och
derigenom föranledt den första försummelsen. Han började
betrakta Gustaf Adolf med helt andra ögon, och det blef
alldeles slut på hoffolkets förut så vanliga skämt om det
Nordiska Snömajestätet.
___
*) Jag kom, såg och flydde.

D’Albed. Misscellanea Historica Gustavi
Adolphi. Fol. N:o 47. Epigrammer öfver flere i trettioåra
kriget deltagande personer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free