Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det gladaste sällskap, under det muntraste samtal
behöfdes ej mer än ordet Magdeburg, för att öfverdraga hans
panna och blickar med moln. Jag anar, sade han, ett
olyckligt slut för det arma Magdeburg.
Frän Berlin funnos tvenne olika vägar till denna
stad. Den ena, öfver Alt-Brandenburg rakt mot
Magdeburg, var i sig sjelf ganska svår och vådelig att färdas,
hvarförutom kringliggande trakter blifvit alldeles
förhärjade, så att omätliga förråder måste medföras, så framt
icke både menniskor och hästar skulle svälta ihjäl.
Slutligen återstod ändå att vid framkomsten i fiendens åsyn
gå öfver Elben. Den andra leddo genom Treuenbrietzen
till Wittenberg och sedan Elben utföre till Magdeburg,
med goda vägar, broar och rika förråder, hvarföre den
också blef Gustaf Adolfs val.
Men denna väg ledde också genom Saxiska landet
och det starkt befästade Wittenberg. Redan för fjorton
dagar sedan hade derföre Gustaf Adolf skrifvit till
kurfursten Johan Georg och begärt förbund eller åtminstone
Wittenberg på samma vilkor som Spandau blifvit lemnadt.
Men af förut omnämnde skäl gaf kurfursten ett vägrande
svar: Han kunde ej glömma sin förbindelse till kejsaren
och det romerska riket. — Eders furstliga höghet, svarade
Gustaf Adolf, bör väl ej heller glömma sin förbindelse till
den sanna evangeliska läran och till sina af Gud
anförtrodda undersåtare, deras samvetsfrid och eviga salighet.
Flere bud afsändes, men alla återkommo med ungefär
samma, slutligen med inga svar. Den sluge Ferdinand
hade nemligen förklarat sig böjd för fredlig förlikning,
med önskan, att Johan Georg såsom den förnämste bland
protestanterna ville åtaga sig medlarekallet. Det var just
att taga denne på ömma sidan, och smickrad af kejsarens
förtroende, ville han ej mer låna örat åt Gustaf Adolfs
förslag. Emedlertid lät det allt värre och värre från
Magdeburg. Gustaf Adolf öppnade nya underhandlingar
och ämnade försöka, om han icke vid ett personligt möte
kunde beveka saxiska, likasåväl som brandenburgska
Fryxells Ber. VI. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
