Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot kejsaren, och blef derföre vid dess olyckliga utgång
fördrifven. Domkapitlet i Magdeburg valde till
efterträdare hertig August, andra sonen af kurfursten Johan Georg.
Detta val ogillades af kejsaren och påfven, hvilken
sednare förordnade, i Augusts ställe, den förres son,
erkehertig Leopold Wilhelm. Folket knotade, och kurfursten af
Saxen skref långa insagor och förklaringar; men
Ferdinand ditsände krigsfolk, som besatte staden och började
småningom utrota lutherska gudstjensten. Detta retade
innevånarne ännu mera, hvartill slutligen kommo en hop
våldsamheter, som Wallenstein och hans soldater utöfvade.
Hela massan af folket, så väl öfverhet som menighet, stod
färdig till uppror.
Den förjagade Kristian Wilhelm hade emedlertid
flyktat till Gustaf Adolf, hos hvilken han klagade öfver
kejsarens olidliga tyranni, och erbjöd sig att, med något
understöd, återeröfra hela Magdeburg. Gustaf Adolf antog
förslaget. Man beslöt, att Kristian Wilhelm, åtföljd af
ett svenskt sändebud, skulle i hemlighet resa tillbaka till
Magdeburg och derstädes söka åstadkomma den lofvade
uppresningen. Dock borde dermed dröjas, tills konungen
hunnit så nära, att han snart kunde komma till undsättning.
Vid midsommarstiden 1630 landsteg svenska hären
uti Pommern. Derifrån räknas öfver trettio mil till
Magdeburg, med vägen öfver strömmar och träsk, genom länder
och fasta borgar, besatta af en talrik och hittills segrande
fiende. Kristian Wilhelm besinnade icke i sin ifver dessa
hinder för svenskarnas framträngande. Förklädd insmög
han uti staden, uppträdde d. 1 Aug. på rådhusets läktare,
och höll till det församlade folket ett tal, hvari han
skildrade kejsarens olagliga förtryck, och uppmanade till
tappert motstånd, samt lofvade dervid understöd af svenska
konungen, åberopande i sådant afseende det vid sidan
stående sändebudet. Folkskaran förklarade med höga
jubelrop sitt bifall. Lefve konungen af Sverge! Ned med de
kejserliga! skrek man öfverallt. Administratorn blef åter
förklarad för stadens lagliga öfverherre, och den fåtaliga
österrikiska besättningen jagades hufvudstupa utur landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
