Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick kastade hon sig öfver bröstvärnet i floden. En
annan hoppade i en brunn. Tjugu qvinnor, innestängda
i ett hus vid Elbestranden, seende dessa ohyggligheter,
slöto hvarandra i famnen och störtade sig i vågorna. I
Katrina kyrka lågo femtiotre hufvudlösa qvinnokroppar.
Kroaterna hade först bakbundit, sedan skändat, och slutligen
halshuggit de olyckliga offren.
De troppar, som hört till den förra wallensteinska
hären, utmärkte sig framför de öfriga genom djurisk
vildhet. De bäjerska voro i alla hänseenden bättre, och
deras befälhafvare sågo med afsky det afskyvärda uppträdet.
Några bland dem hastade ut till den i lägret varande Tilly,
skildrade de begångna rysligheterna och bådo, att han ville
göra slut derpå och återkalla tropparna. Låt dem hållas
ännu en timme! svarade denne. Soldaten behöfver någon
belöning för sina utståndna mödor. — Den allt mer och
mer kringgripande mordbranden fördref slutligen mördarna,
och gjorde på samma gång slut på staden och på dess
olyckor. Elden tändes enligt någras påstående af våda,
enligt andras trovärdigare mening med flit af de först
inkomna wallonerna för att hindra borgerskapet från försvar.
Den utbrast vid pass klockan 10 f. m. En häftig storm
kringförde och ökade de rasande lågorna. Redan klockan
tre eftermiddagen måste de kejserliga tåga ut igen, för att
undvika hettan och den hotande döden. Klockan 10 efter
middagen var hela staden nedbränd med undantag af
domkyrkan och vid pass 150 utefter Elbestranden belägna
fiskarekojor, hvilka händelsevis blifvit skonade.
Dagen derpå erhöllo soldaterna tillstånd att åter tåga
in i staden och genomsöka de rykande stenhögarna samt
derunder fördolda källarehvalfven. De hoppades nemligen
att uti dessa finna åtskilligt af magdeburgarnas gömda
skatter. Staden företedde en ryslig anblick: öfverallt på
gator, bland grushögar halfbrända kroppar, liggande i det
svarta hoptorkade blodet; emellanåt späda, öfvergifna barn,
än sittande vid de döda föräldrarnas kroppar, än
springande öfver gatorna, ropande efter fader och moder med
en röst, som kunde genomtränga de hårdaste hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
