Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillyanernas laster och öfvermod, tyckes mig, som de förra
voro af Gud ämnade till de sednares straff. Gustaf
Adolfs här bestod af 13,000 till fot och 9000 till häst;
eller tillsammans med saxarna 42,000 man.
Konungen, båda kurfurstarna och deras höfdingar
sammanträdde till ett krigsråd. Frågan var, antingen man
skulle angripa den vid Leipzig förskansade Tilly, eller söka
medelst skärmytslingar och försvårad tillförsel utmatta
och drifva honom utur landet. Konungen önskade väl det
förra; men han dolde dessa tänkesätt, för att i händelse
af nederlag icke beskyllas att genom öfverdåd hafva vållat
bundsförvandternas olycka. Han yttrade derföre, att Tilly
troligtvis icke kunde lockas fram ur sin fördelaktiga
ställning, förr än Altringer komme honom till hjelp. Att
deremot angripa honom i samma förskansningar, vore
omöjligt; hela tåget till Leipzig således ändamålslöst, måhända
vådligt, serdeles återtåget. Dessutom är Tilly och dess
här en fiende, alltid och allestädes betänklig att angripa.
— Kurfursten af Saxen, deremot, önskade att ju förr
desto heldre blifva qvitt fienden inom sina gränser, oron
i sin själ. Han yrkade derföre, att man borde gå de
kejserliga rakt på lifvet, innan Altringer hunne komma
till undsättning. Han ville alldeles icke att kriget skulle
draga ut på långbänken; landet kunde omöjligen längre
underhålla de många härarna, heldst Tilly redan hade
den bästa delen inne, o. s. v. Gustaf Adolf varnade ännu
en gång: Man borde icke för en skiftande krigslycka sätta
på spel det allmänna bästa, och dertill en krona och två
kurhattar. Dock, tillade han, med min krona är det väl
icke så farligt, om också jag sjelf och hela min här skulle
blifva på platsen. Sverges flotta och skärgård, samt
Östersjöns svallande vågor skola ändå beskydda Norden. Men,
huru skall det gå med eder sjelfva, som straxt fån
fienderna på halsen? — Det må gå, huru det vill, utropade
kurfursten, och om också konungen vill draga sig undan,
så ämnar jag likväl ensam med de mina och för mitt
olyckliga land våga allt, äfven en strid mot den fruktade
___
Fryxells Ber. VI. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
