- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
292

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låtom oss med friskt mod gripa dem an! Gud är med
oss! Jag känner det i mitt hjerta. Gud med oss. Dessa
ord vare vår lösen, vårt fältrop, och med Guds hjelp,
skall också segren blifva vår.
Efter vexlade trofasta
handslag gingo höfdingarna hvar och en till sin anvista plats.
Konungen begagnade icke något tält, utan satte sig i en
vagn öfver natten. Horn, Banér och Teuffel utgjorde hans
sällskap.

SEXTIONDETREDJE KAPITLET.

FÖRBEREDELSER TILL SLAGET.

Straxt efter föreningen med svenskarna hade Johan
Georg affärdat ett bud med befallning att försvara
Leipzig, tills de förenade härarna hunne till undsättning.
Budbäraren föll i Tillys händer, hvilken derigenom fick
underrättelse om härarnas både förening och antågande:
hvilken sednare omständighet af utsända spejare från alla håll
bekräftades. Tilly stod på norra sidan om Leipzig uti ett
ganska väl förskansadt läger mellan byarna Entriz och
Mökern. Fråga uppstod, antingen han der sammastädes
borde afbida den angripande fienden eller gå honom på
öppna fältet till mötes. För att öfverlägga härom
sammankallades de förnämsta höfdingarna fram emot morgonen den
7 Sept. uti ett af de få husen, som händelsevis stodo qvar
efter Leipzigs afbrända förstäder. En utmärkt klokhet och
försigtighet var egentligen den starka sidan af Tillys
krigareförmåga, och den hvarpå han sjelf satte största värde.
En fältherre, sade han, bör icke gå längre ut i vattnet,
än han ser botten.
Han yrkade äfven nu, att man borde
gå försvarsvis till väga och hålla sig inom det befästade
lägret; man innehade der en fördelaktig ställning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free