- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
295

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egen räkning, i hopp att dymedelst komma i handgemäng
med Gustaf Adolf, hvilken vanligtvis ställde sig på högra
sidan. Pappenheim hade under sitt befäl det gamla
wallonska rytteriet, hvaribland märkas regementerna
Piccolomini, Strozzi, Merode, Baumgarten m. fl. Hela hären
bestod i allmänhet af pröfvade, genom långvariga fälttåg
härdade kämpar, storväxta, starka, vanda vid den
noggrannaste ordning uti fältrörelserna. I deras uppsyn läste
man icke blott mod, utan det öfvermod, som beständig
framgång alstrar; derjemnte det vilda och fräcka sinnelag,
som utbildat sig under deras råa sysselsättning. Trotsiga
intogo de sina bestämda platser och kastade stolta blickar
utåt fälten kring Schelkau och Hohen Ossig, der svenska
och saxiska fanorna började framskymta. Redan kl. 9 f.
m. hade Tilly utdelat alla nödiga befallningar angående
krigshärens ordnande, och höll sedan till densamma
följande tal: Ändteligen, mina barn, har den dagen
kommit, som vi högeligen önskat, enträget sökt, hjerteligen
åstundat. Vår fiende, hvilken förut beständigt krupit
undan uti sina smygvrår och räfhålor, har ändteligen vågat
sig fram på fältet. Han har icke nu mera framför sig
några djuptgående strömmar, såsom då han gömde sig
bakom Peene och Trebel, medan vi med djerft mod
angrepo och eröfrade Neu-Brandenburg. Han ligger icke
och lurar bakom starka förskansningar, såsom vid Schwedt
och Werben. Han kan icke stjäla sig på oss såsom vid
Angern. På öppna fältet möter han oss med bröst mot
bröst, svärd mot svärd. Det är detta, som jag så länge
sökt. Det är derföre, som jag angripit den tyska
kättarefursten, Johan Georg, på det jag skulle locka den
nordiska kättarekonungen, Gustaf Adolf, ut på fältet. Det har
lyckats. Jag har dessutom skaffat mig fördelarna af vind
och ställning. Jag har gjort, hvad mig tillkommer, och
lemnar nu det öfriga med glad tillförsigt åt edert mod,
eder bepröfvade tapperhet. Och hvem skulle tvifla om
utgången, som erinrar sig de mångfaldiga segrar, i
tillkämpat eder öfver fienderna till vårt fädernesland, vår
kejsare, vår heliga tro. Edra svärd hafva kufvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free