- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
318

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvåhundrade kejserliga på vakt. Då dessa hörde och
skymtade någon rörelse utanför vallen, ropade de och frågade
efter lösen och namn. Jag är svensk, svarade löjtnanten
och sprang med sina följeslagare upp på bryggan, ropande
tillika utåt halfmånan: Kamrater, skynda hit. Slottet är
intaget!
Det lyckades honom att under en häftig
skärmytsling försvara porthvalfvet mot österrikarna, hvilka,
bedragna af mörkret, icke kunde föreställa sig, att en så
liten styrka vågat anfalla dem. Vid löjtnantens rop
störtade emedlertid alla de i beredskap stående regementerna,
fram, somliga öfver vindbryggan, andra med stormstegar
klättrande öfver murarna. Striden blef häftig men kort,
ty snart inträngde svenskarna på borggården.
Besättningen fortfor det oaktadt uti ett förtvifladt motstånd,
hvarigenom de stormande blefvo än mera uppretade, så att de
började ropa magdeburger-pardon, och nedhugga allt, som
de mötte. Då sprang Torstensson fram, fattade den
kämpande Keller om lifvet och tog honom till fånga, på samma
gång skyddande honom mot soldaternas raseri, och med
anförarens tillfångatagande slutades striden.

Borggården var emedlertid öfverströdd af fallna
fiender, deribland tjugu munkar, dels med, dels utan vapen.
Många hade kastat sig själfva till marken, låtsande döden,
för att honom sålunda undgå. Sedan motståndet, upphört,
ilade soldaterna till plundring; dock blef ingen qvinna
förolämpad, ingen man skadad, men penningar och
dyrbarheter borttogos utan försköning och i rikt mått.

Efter en timmas tid lät konungen befalla slut på
plundringen och inträdde derpå sjelf uti slottet. Det var
nu redan full dager, så att han tydligt kunde se de öfver
borggården utströdda liken. Konungen märkte straxt, att
några af dem hade en hos döda ovanligt frisk färg. Han
gissade verkliga förhållandet och ropade leende: Stån upp
igen! Eder skall intet ondt vederfaras;
och vid dessa
ord sprungo många af de förmenta liken i höjden och
bugade sig med glädje och tacksamhet för den räddande
fursten.

Konungens byte blef ganska stort. En mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/6/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free