- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
319

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

silfver och kostbarheter, som stadsboarna hade förvarat uti
slottskyrkan, återlemnades, och likväl erhöllo soldaterna
så mycket penningar, att de vid delningen efter fyllda
hattkullar mätte det klingande myntet. Konungen behöll för
egen räkning rustkammaren, innehållande vapen för
sjutusen till fot och fyratusen till häst, aderton större,
trettio smärre kanoner samt fyra mörsare, stallet med en
mängd utsökta hästar; vinkällaren ymnigt försedd äfven
med många tjuguåriga fat; slutligen det rika bibliotheket,
hvilket skänktes till Uppsala högskola. Ur kapellet togos
bilderna af frälsaren och jungfru Maria, gjutna af gediget
guld, lika så de tolf apostlarna af silfver. Keller måste
dessutom upptäcka erkebiskopens hemliga
skattkammarehvalf, djupt ned under slottets källare inhugget i sjelfva
klippan. Derifrån uppburos de gömda rikedomarna, man
vet ej till huru stort, värde. Men då från samma hvalf
ett skrin bars öfver borggården, lossnade bottnen och hela
den lunga laddningen, bestående af blanka dukater,
rullade ut öfver stenarna. Soldaterna kastade sig ned för
att upplocka dem och lemnade för syns skull några åt
konungen, men stoppade de flesta i egna fickor. Gustaf
Adolf skrattade och sade: Låt vara, gossar! efter det nu
en gång har fallit i edra händer, så må ni också
behålla det.


Den af Tilly vid denna tiden samlade krigshären var
nära en half gång större än Guslaf Adolfs. Den gamle
fältherren hade fört densamma öfver Mainfloden nedåt södra
Franken, hotande det protestantiska Nürnberg med
Magdeburgs öde. Men vid underrättelsen om konungens anfall
mot Würzburg ilade han till dess undsättning. Han kom
försent; ty både stad och slott voro redan eröfrade. Dock
förorsakade han mycken oro hos svenskarna. Det var
redan långt lidet på den mörka qvällen, då Gustaf Adolf
fick underrättelse om de kejserligas antågande. Han blef
ganska orolig, varande alldeles för svag till motstånd, heldst
Horn med tiotusen man blifvit afsänd till Bamberg. Han
red derföre genast till Hepburn, hvilken med sina och
Monroes troppar måste på ögonblicket bryta upp och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free