Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Adolf emottog honom med aktning och vänskap,
lofvade för framtiden sitt osvikliga biträde; men kunde
för närvarande ingenting bestämdt företaga. Ärenderna
voro redan förut mer invecklade än lätt redas kunde. Han
fruktade isynnerhet, att Spanien, retadt genom ett sådant
steg, skulle utrusta sina flottor och förstöra Sverges
uppväxande handel. Han fordrade, det Fredriks svåger,
konungen i England, skulle förbinda sig att i sådan
händelse förklara Spanien krig och understödja Sverge. Men
då denne af tröghet eller oförmåga sökte draga sig undan,
förklarade Gustaf Adolf, att han icke ensam kunde
blottställa sig och hela sitt företag för en enskild furstes
fördelar. Fredrik måste låta sina anspråk hvila. Dock
beslöt han att åtfölja svenska konungen för att iakttaga hvarje
lägenhet att tillvinna sig hans ytterligare välvilja och
understöd.
Oaktadt det ingångna förbundet hyste Gustaf Adolf
en häftig ovilja mot Frankrike, dess hof, regering, och
serdeles mot Richelieu. De obehagliga tvisterna om
regenternas tittlar och företräden voro måhända första orsaken;
största åter den uti Richelieus trolösa statskonst allt mera
djupt inträngande blicken. Fransmannen underhandlade
nemligen på samma gång med Sverge och dess fiende
Bäjern: med kejsaren slöt han fred i Italien, men utfäste
sig vid samma tid att i Tyskland understödja Sverges mot
samma furste rigtade anfall; han förföljde protestanterna
i Frankrike, men skyddade dem i Tyskland; sökande städse
egen fördel uti grannarnas oroande. Detta falska och oädla
förfarande kunde ej annat än väcka förakt och afsky;
serdeles hos en man af Gustaf Adolfs sinne. Det tycktes
honom mången gång, som förbundet med den illsluga
Richelieu vore en förbrytelse mot det heliga värf han åtagit
sig att utföra. När han dertill märkte, huru samma
Richelieu sökte leda svenska hären efter sina enskilda
afsigter och fördelar, blef han ännu mera förtörnad. Endast
det tvingande behofvet af franska dukaterna kunde förmå
honom att fortsätta förbundet. — Äfven Richelieu å sin
sida hade svårt att bibehålla sin plats och sin en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
