Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnet: Djefvulsverken. Men Gustaf Adolf var ej van
att öfvergifva ett företag, och belägringen öppnades. Dess
framsteg voro dock ganska långsamma, emedan den hårdt
tillfrusna jorden försvårade gräfningen; men ändteligen
efter fjorton dagars arbete nalkades löpgrafven till
murarna. Konungen, som önskade erhålla noggrann kännedom
om belägenheten, hade, åtföljd af några officerare, gått
nära intill vallen, då en derifrån kastad sten flög lätt
förbi hufvudet och en muskötkula dödade en af de
åtföljande herrarna. Konungen drog sig tillbaka och gick till
en närbelägen höjd, hvarifrån man, ehuru sjelf på nära
håll utsatt för fästningens eld, kunde bättre utforska
tillståndet i dess inre. En underofficer kröp försigtigt
uppföre backen, och kom efter en stund ned igen med
underrättelse om sina upptäckter. Konungen ville dock
hafva än närmare besked och kröp derföre sjelf upp på åsen,
vida högre än underofficern hade vågat. Han återkom
oskadad, och reste sig åter upp, sägande: Nu vet jag,
huru fästningen invändigt ser ut; och i morgon afton
klockan fem ämnar jag sitta som borgherre derinne; och
han utdelade straxt de för sådant ändamål nödiga
befallningarna. Morgonen derpå antändes en mina, hvilken
kastade i luften en del af murarna, hvarefter svenskarna
rusade till stormning; Winckel med blå regementet först,
sedan en mängd frivillige af alla folkslag. Motståndet var
förtvifladt. Winckel blef illa sårad; Torstensson, af en
sten träffad i hufvudet, störtade afdånad från stormstegen;
och slutligen drefvos alla svenskarna tillbaka. Gustaf
Adolf befallte ett nytt angrepp, hvilket företogs med
utomordentlig häftighet; striden uti murbrottet varade fulla
två timmar. Ändteligen ropade en kejserlig officer ordet
pardon. Wallonerna ville i sin förbittring mörda honom,
men i samma ögonblick klättrade andra svenskar in öfver
de på sidan obevakade murarna; allt motstånd var
fåfängt, och besättningen begärde att dagtinga. Svenskarna
hade redan vallarna inne; gatorna lågo öppna och
oförsvarade för deras fötter; och att plundra en med storm
eröfrad stad ansågs vara de stormandes rättighet. Men så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
