Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likasom i de flesta fria riksstäderna, lutherska
bekSnnel-een ifrigt tillgifna; men med ångest hade de nu uti flere
år seit, huru denna lära hos de flesta grannarna blifvit
utrotad, dess bekännare med våld omvända, fördrifna eller
till och med mördade. Ännu hade genom en lycklig
tillfällighet Nürnberg sluppit undan; men dess innevänare
vänUde hvarje år del olyckliga slaget. Med Gustaf Adolfs
upplriidande på Tysklands jord uppgick också för dem
en morgonrodnad, hvars löfie om bättre tider med hvarje
nylt segerbud allt mer och mer bekräftades, och allt som
befriaren nalkades, deslo lifligare blef också de
förtrycktas glädje. Nu kom han i egen person till deras stad,
och det icke i spelsen för en hotande krigshär, ty denna
lät han på afslånd låga Nürnberg förbi, utan endast
likasom på besök, omgifna af egna höfdingar och Tysklands
befriade furstar. Konung Fredrik af Böhmen red vid hans
sida. Rådet och de förnämsta innevånarno gingo till hans
möte för all öfverlemna slädens nycklar, gatorna hvimlade
af jublande skaror, fönslerna af åskådare med hviftande
näsdukar och klappande händer. Allas blickar voro
fä-slade vid den segrande hjellen, hvilken, vänligt hälsande,
red fram genom folkskaran. Nu ändleligen, då räddaren
slod midl ibland dem, ansågo de sig säkra om
räddningen. Klockornas och kanonernas ljud samt mängdens
glädjeskri hälsade de intågande konungarna, under det
månget öga med lysta tårar tackade konungarnas konung
för den vunna befrielsen.
Då Gustaf Adolf stigit upp i de honom anvisade
rummen, inträdde rådel och frambar dyrbara skänker,
beslående uti betydliga penningesummor och rika förråder
it hären, dessutom tvenne af silfver serdeles skönt
arbetade himmels- och jordglober åt försvararne af jordens
frihet och himmelens ljus. De gamla rådsherrarna voro
rörda; icke mindre konungen sjelf. Jag tackar eder, sade
han, eder och hela eder stad, [Or dessa rika (Oräringar.
Di skola alltid blifva mig kära, icke blott som
dyrbarheter och sällsynta mästerstycken, utan än mera såsom
Fryxtlls Der, VI. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
