Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ut för att i sSdan afsigt (aga belägenhelen i närmare
ögonsigle.
Uti fasl ningen fanns en gammal kanon, kallad
Fikonet, livars egenskap alt skjula både långt, och sakert
var med proleslanlernas skada ryklbar alltsedan
sclimal-kaldiska kriget. Stvckjiinkaren vid nämnde kanon säg
ule pä fället en man, ridande på en sloll springare, och
omgifven af flere likasom uppvaktande följeslagare; det
var konungen. Se der, sade han, rider säkert en förnäm
herre.’ Men jag skall straxt göra slut på hans resa;
hvarvid han riktndo och afsköt Ifikonet. Kulan träffade
häslen och kastade honom jemnle konungen (ill marken,
bSila öfverhöljda af mull och blod. Svenskarna slörlade
förfärade dil; men konungen var lyckligtvis oskadad. Ilan
ryckle sig undan den krossade häslen och sleg upp,
sägande: Ännu är äpplet icke moget. Mindre lycklig var
unga markgrelvcn af Bailen-Durlach, hvilken straxt efteråt
för en kanonkula mistade hufvudet.
Sedan konungen ålervändt till lägret, samlades i
hans lält flere af höfdingarna, dels beklagande unga
mark-grefvens död, dels bedjande kor.ungen mindre blottställa
sill för det allmänna så dyrbara lif. Guslaf Adolf
svarade: Både den unga markgrefvens beklagansvärda död,
och den kula, hvilken i dag vor så nära att sluta mitt
eget lif, och likaledes många hennes ännu närgångnare
företrädare; allt erinrar mig, att jag likasom livar och
en bland mina soldater är underkastad den gamla lagen:
Menniska, du måste dö! från hvilken lotl hvarken min
höga börd, konungsliga krona eller segerrika vapen
befria kunna. Jag lemnar mig derföre helt och hållet i
Guds hand, hvilken, om del behagar honom taga mig
bort, visserligen skall uppväcka en annan och värdigare
försvarare för sin rättvisa sak. Dessa mina mödor och
många lifsfaror må deremot tjena till vederläggning af de
fiendl-liga lungor, hvilka utsprida, all ändamålet för mitt krig
dr egen ärelystnad och girighet, icke Tysklands frihet. Men
jag tager häruli till vittnen, först Gud och mitt egel
samvetej sedan de fördrifna furstar, jag återinsatt; dt mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
