Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boarna reste sig och följde täget, hvarunder borgmästaren,
gSende vid sidan af konungens häst, fortsatte sitt tal, och
bad om näd och försköning. Konungen svarade: När
jag tänker på all den blodiga, den ohyggliga grymhet,
som i bäjrare utöfvat mot mina soldater, så vet jag i
sanning icke, om i ären rnenniskor eller vilda djur; jag
vet icke, hur jag skall umgås med eder, huru jag skall
kunna visa eder någon barmhertighet. Borgmästaren
invände: Dessa mordbrogder hafva vi borgare hvarken.
utfört, tillstyrkt eller ens afvetat; äro således dertill
alldeles oskyldige. — Del är slumpens, och icke eder
för-tjenst, svarade konungen; del har felats eder icke viljan,
utan bloll tillfället. Dessutom, huru har eder furste
bemött mig? Jag hade ännu icke gjort honom det minsta
emot; tvärtom var jag med honom inbegripen uti
underhandlingar, då han lömskt låter Tilly öfverfalla mina uti
Bamberg varande troppar. Borgmästaren sökte ursäkter:
undersåtarne hade ej deltagit uti furstens råd, borde
der-före icke deltaga i hans straff. — Quidquid delirant
reges, plectunlur Ächivi *) svarade konungen med samma
stränga röst. Dessutom förenar sig eder kurfurste med
de kejserliga; och om det sedan lyckas dem all förstöra
både mig och hela min här, så skall säkert både ni och
de andra bäjrarna fröjda eder derål och det af hjertans
grund. Och ändå begär ni, all jag skall skona denna
eder stad och stenrös. Sägen mig ett enda skäl dertill.’
Sägen, hvad godt jng af Gud eller rnenniskor dermed
förtjenar! Nej, i sjelfva förljenen tvärtom alt med eld
och svärd från jorden utrotade blifva. Borgmästaren och
den stora omgifvande folkskaran förslummades vid dessa
hotande ord. Andleligen höjde sig en röst ur hopen:
Skall, då konungen af Sverge, hvars mildhet liitlills varit
så prisad och berömd, vid della tillfälle och mot ett
oskyldigt och undergifvtl borgerskap öfvergifva sin
fordnaför-sonlighel och inträda på hämndens blodiga stråt?
Konungen svarade icke, ty just nu tågade han in genom
*) Undersåtarna lida för öfverbetens fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
