Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bure i hjertal o. s. v. Maximilian af Bäjern,
underrättad om dessa öfverläggningar, skref till kejsaren och
förklarade: del han hoppades, att den karlen, som på
kurfurstarnas begäran blifvit från fältherrevärdigheten
af-satt, icke skulle ulan deras samtycke till samma plats
åtor upphöjas. — Mot allt detla invände Wallensteins
försvarare, att konung Ferdinands bristande
krigserfarenhet kunde ådraga riket olycka, honom sjelf skada och skam
i stället för den väntade äran. Det vore också
försig-lirjast alt från hans person afvända allt det missnöje, den
förbittring, som måste åtfölja de oundgängliga
utskrifnin-garna af gerder ocli folk. Wallenstein vore deremot vid
sudant redan van, och egde dessutom ingen kärlek all
förlora. Slutligen och förnämligast all Wallenstein vore
den enda man i verlden, som hade nog anseende alt först
kunna samla, bilda och tillsammanhålla en krigshär, och
sedan med hopp om framgång föra densamma mot de,
segrande svenskarna. Vigten af detta sisla och
hufvudsakliga skäl kunde icke nekas: och då Wallenstein var
på en gång fruktad, men oumbärlig, beslöt man att
genom en slags medelväg förena de stridiga meningarna.
Dén unge Ferdinand skulle blifva öfverfältherre och
Wallenstein hans närmasle ledare och råd. Ett sändebud
afgick till Prag för alt utforska, huruvida denne sednare
kunde förmås att åter ingå i kejsarens tjenst. Man
förteg dock visligen den del af förslaget, att han skulle stå
under konung Ferdinands öfverbefäl; han blef endast
inbjuden till Wien för stt om dessa ärender med kejsaren
närmare öfverlägga. Wallenstein gaf bestämdt afslag,
förebärande som urfäkt en svår fotgikt, hvilken hindrade
honom från både resor och krigsrörelser. Ferdinand skref
ånyo, beklagande sjukdomen och sig sjelf, som derigenom
nödgades sakna en så utmärkt fältherres hjelp. Han
hoppades dock, att Wallenstein icke skulle öfvergifva sin
kejsare i dess närvarande nöd ; begärde derföre och anhöll,
det Wallenstein ville komma till Wien eller till någon
närmare ort, hvarifrån underhandlingen lällare kunde
fortsättas; bad honom också dermed skynda ; eljest kjinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
