Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och anlände med alla vagnarna tillbaka till Wallensteins
läger.
ÅTTIONDEFEMTE KAPITLET.
Konungen sökte visserligen vid detta likasom vid
andra tillfällen att upprätthålla ordning och krigstukt. Han
vakade sjelf med outtröttligt nit öfver lagarnas iakttagande,
och afdankade icke mindre än fyra regementer, hvilka
utmärkte sig för motsatt förhållande. Denna varnagel
verkade, men blott till en tid. Några tyska regementer, till
stor del sammanrafsade af Tillys och Wallensteins fordna
soldater, bibehöllo också sin fordna plundringsvana; och
äfven svenskarna smittades deraf. Under de beständiga
ströftågen, skilda från öfverbefälet, lemnade soldaterna friare
tyglar åt sin rofgirighet, och mången gång uppförde sig
konungens troppar med föga mindre grymhet än sjelfva
kroaterna. Härtill kom slutligen den förledande, till och
med tvingande nöden. Brist på lifsmedel började låta känna
sig i båda lägren; och om svenskarna icke saknade
(lagligt bröd i ordets egentliga bemärkelse, så började det dock
blifva både knappt och dyrt, och andra lefnadsmedel så
mycket begärligare. Af dessa skäl växte oordningar, och
snart- var landtmannen med sin boskap icke ens midt
emellan sjelfva förposterna säker för plundring. Det ver
icke blott soldaten, som gjorde sig skyldig till dessa
förseelser; det lägre befälet deltog’oförsvnt déri, och det högre
blundade* för att sjelf vid vigtigare och mera lönande
tillfällen begagna samma frihet.
Dessa oordningar kommo snart till konungens öron
ocb väckte både smärta och härm. Redan förut hade han
GUSTAF ADOLFS TAL,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
