Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall det gå på samma sätt. Följen blott mig; ty jag
skall visa eder vägen till strid’, till seger, till evig ära;
och i och edra efterkommande skolen i långliga tider njuta
de härliga frukterna af denna dag. Lifliga glädjerop skal—
lade i luften och konungen vände åter till högra flygeln.
Då han red förbi blåa regementet, ropade han: I dag,
gossar, skola vi göra slut på alla våra besvär!
Soldaterna hurrade, men anmärkte icke utan sorgliga aningar,
att konungens häst tvenne gånger snafvade, ett i deras
ögon olyckligt förebud.
Genom anfallets uppskjutande och det myckna
ridandet fram och åter, blef emedlertid denna häst alldeles
uttröttad, och konungen besteg i bans ställe samma bruna
springare, som han året förut nyttjat vid Breitenfeld.
Klockan var nu redan öfver åtta på morgonen, men
dimman, i stället för att glesna, blef än tjockare, så att
det var alldeles omöjligt för till och med de närmaste
tropparna att se hvarandra, och än mera att angripa
fienden. Blott då och då hördes Wallensteins kanoner,
och rytteriets förposter skärmytslade fram emot grafven.
För öfrigt stodo båda härarna orörliga. Då upptog
konungen med egen röst psalmen: Gud vare oss nådig och
huld, och efter dess slut likaledes: Förfäras ej, du lilla
hop, hvilken sednare han sjelf nyligen sammanskrifvit.
Hela bären instämde i denna sång; hvarje tropp hörande
ur det omgifvande töcknet sina osynliga men trofasta
kamraters uppmaning till mod och förtröstan på den osynlige
men trofaste hjelparen.
Wallenstein å sin sida försummade ej heller, hvad af
en uppmärksam fältherre fordras kunde. Han var så
besvärad af fotgikt, att han icke utan största plåga kunde
sitta till häst; och nyttjade derföre dels vagn, dels bår,
men vid sidan fördes ridhästen med omlindade stegbyglar
för att, så snart striden började, kunna begagnas. Först
p5 morgonen lät han messan. läsas öfver hela hären. Derpå
tillkallade han öfverstarna, höll för dem ett uppmuntrande
tal, utdelade nödiga befallningar, samt de kejserligas gamla
fältrop: Jesus Maria. Derpå åkte han genom lederna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
